Min tango

Hur är det möjligt att jag ena dagen är världens knockout, ett kap utan dess like med en kropp jag med stolthet bär fram på starka ben och med ett högt huvud prytt av nyfönat hår. Sminket förskönar, förhöjer och fördjupar. Och dagen därpå är jag en katastrof med kladdigt ansikte, ett skott rakt in i stolpen, den fetaste och fulaste på jorden som alla hatar - inte minst jag själv!

Min självkänsla åker bergochdalbana i min kropp och hjärnan försöker förstå sig på svängarna och loparna både i förebyggande syfte, för att varna, och i efterhand, för att förstå. Jag är aldrig beredd på någonting och det kan vara dyra åkturer för både mig och personer i min omgivning.

Jag vill förklara för mig själv att det inte är verkligheten, att det jag känner inte är hur det är på riktigt. Och jag kan förstå att det inte är sant i andras ögon. Jag är varken världens snyggaste ena dagen eller fulast på jorden dagen därpå. Jag mest bara är för dem. Men för mig är jag ju det, i min spegel och med mina ögon. Det är min sanning och den dansar tango, jävligt fort och utan regler.