Jag pratar om ångest

Som att vara bajsnödig. Tänk dig morgon efter både frukost och kaffe och det är upptaget på toaletten. Det är upptaget hela förmiddagen, hela dagen och resten av hela jävla veckan. Du håller på att sprängas men ändå försöket du låssas som ingenting. Det läcker av gaser och du grimaserar men ler ändå mellan kramperna.

Så är min ångest just nu. Skulle jag slappna av en millisekund skulle jag skita ner mig direkt. Jag kniper för allt vad det är värt och väntar på min tur. Min tur att få må bra. Och jag vet, jag vet att jag borde hitta ett annat alternativ till väntan. En buske kanske, eller vasken? Något inte fullt så bekvämt, men jag orkar inte. Varken orkar eller vågar. Jag väljer att vänta och även det dumma beslutet spär på skitnödigheten.

Jag pratar inte om bajs egentligen, det förstår ni va? Jag pratar om ångest. Men för er utan kanske det kan vara svårt att förstå hur det känns...
1 Anonym:

skriven

Har du funderat på att söka hjälp? Gå och prata med någon?

Svar: Om jag har!
Mirjam Andersson

Kommentera här: