Vi lixom fick en paus från vårt vanliga liv denna vecka och har istället låssats allt vi kunnat att vi är en vanlig familj. Min man har jobbat i närheten och har kunnat komma hem efter avslutat pass. Förväntningarna på den här veckan var i förväg skyhöga och min tanke om att allt bara skulle flyta fram på en glittrande sjö drunknade ganska fort. De rosa molnen saknades på vår väderleksrapport och istället bjöd prognosen på både solsken och åska, lite som för alla andra "vanliga" antar jag.
Att verkligheten inte lever upp till min fantasi kan fortfarande drabba mig hårt. Världen i mitt huvud frontalkrockar med den riktiga och det gör ofta ont, jag har fortfarande inte lärt mig att veja undan.