Mardrömmar och värdelösa egenskaper

Varannan timme hela natten har jag vaknat av mardrömmar. Blodiga, brutala och fyllda med skräck. Alla mina värsta tänkbara händelser har spelats upp likt kortfilmer på insidan av mina ögonlock, jag har vaknat med ett ryck och jag har gråtit mig till sömna igen. Och så har det börjat om igen. Efter att ha drömt att någon kommit in och snott Lola ur sin säng då jag sov var jag tvungen att hämta in henne till mig. Då var klockan runt 04 och det var svårt att somna om igen.
 
Vi har legat kvar länge och kramats under samma täcke nu på morgonen. Det är inte ofta hon vill det så jag passar på. Hon är ingen generellt mysig unge direkt. Sparsam med pussar och kramar, därför uppskattas dem desto mer.
 
Min man kommer hem idag. Sent inatt ioförsig men det räknas ändå som idag. Jag saknar honom som vanligt och längtar efter en helg med bara vår lilla familj. Jag ska öva på att bara spontant gå hemifrån lite då och då utan att få dåligt samvete. Förra helgen både grät och skrek jag på honom för att jag inte känner mig bekväm i att gå iväg ensam, inte alls för att det är hans fel utan för att jag inte förmår. Det är så lätt för honom, så självklart, som så mycket annat när man är trygg i sig själv och i sin omgivning. Jag är inte trygg någonstans, allra minst i mig själv.
Jag försöker tänka från allas ståndpunkt och ta hänsyn till alla synvinklar i familjen femhörning. Jag analyserar vad alla säger och kanske egentligen menar medan jag försöker lista ut vad de tänker.
 
Det är en både omöjlig och onödig förmåga som drabbar alla negtivt. Den ska bort, tillsammans med så många andra ...

Kommentera här: