Klagomurar

Semester-mamman säger hej från ett soligt Barcelona. Då alla frös igår var det långbyxtvång idag. Självklart var det då för varmt och klagan över att samtliga svettades var nästan ännu värre än gårdagens "jag fryser". Jag svettades också och höll på att brinna upp i svarta, tighta jeans. Jag ville också gnälla med glass som enda räddning.

Jag biter ihop när barnen är med, jag står stadigt som deras klagomur. När deras närvaro fattas oss är jag som dem, jag släpper då allt och lutar mig mot min man. Då är det jag som skakar på huvudet när vi redan sitter på restaurangen och vi måste resa oss och gå. Då är det jag som surar om vi gått vilse och kartan känns upp och ner åt alla håll. Då är det jag som gråter över väder, kläder och köer.
Det slår mig varje gång något av barnen ändrar röstläget åt det negativa hållet och jag kan höra min stämma i deras.

Det är mycket jag står ut med för min mans skull men inte i närheten av vad han gör för mig!

En vanlig jävla mamma

Dagarna är så jävla bra, så in i helvete dåliga och så tillbaka igen. Livet med barn svänger och kränger likt en smal väg på ett berg i Italien. Vare sig den leder upp eller ner är den krokig och det går fort i vändningarna. Det är tur att det är de fina minnena man minns. På bild ler alla och de sura minerna slänger vi i en av flygplatsens alla soptunnor på vägen hem.

Jag vill slänga dagens tjafs redan nu, spola ner det i toaletten tillsammans med de blodiga tampongerna. Se allt som jag hatar bara försvinna ner i avgrunden. Jag blir arg på barnen när de uppför sig illa, de gör så för att de är hungriga och fryser. Jag blir arg på mig själv som borde förutsätt detta. Jag blir arg på min man för att barnen nu är arga på mig. Ilskan stannar ett slag men den går fort vidare, barnen glömmer för fort och min man förlåter för lätt. Mig lämnar den inte, den pyr innanför semesterleendet jag klistrat på. På semester ska alla vara glada och lyckliga och sams. Det gäller inte barnen och det gäller fan inte mig. Det är precis samma saker som hemma, den enda skillnaden är att man som vuxen borde vara så mycket generösare, gladare, roligare och tillåtande. Jag testade att bara vara som vanligt idag, dock utan sömn och för lite kaffe - det gick sådär.
Imorgon ska jag vara "semester-mamman"!

Sorg och sol i ögonen

Jag vill bara titta in och meddela att vi är framme. Utanför fönstret skiner solen och vi är laddade för en dag på zoo. Samtliga i familjen bär shorts men innanför mina finns trosor, en tampong och skam. Känslan av att jag är den enda i världen som inte blir gravid grämer mig och misslyckandet slår mig i ansiktet.

Jag gömmer sorgen i mina ögon bakom ett par billiga solglasögon från macken och tar mina fina ungar i händerna. Idag ska vi äta glass, peka på allt och göra alla djurläten vi kan ...