Nära och borta, Måste och borde

På en grön sandlåda stod den uppställd, hela promenadvägen tillbaka. Jag hittade hennes andra sko och sen dess har jag kännt mig lite mer komplett, som om det var just min andra del i ett par. Lola sov middag länge igår och jag kom ikapp med massa plugg. De värsta kurserna är klara nu och det som återstår fram till sommaren och livet som fyra barnsmamma tar vid är endast en kurs i taget, lika många poäng men i alla fall inte flera parallellt.
 
Himlen här är täckt av moln och marken av vattenpölar, det är snudd på vindstilla och en dag i parken med tillhörande kexmatning av änderna skulle absolut vara genomförbart. Jag borde boka en tåg och ta mig hem till Stockholm igen, jag har för mycket att hinna med för att skjuta upp alltsammans till imorgon. Jag måste inte åka idag, men jag borde verkligen.
 
Jag hörde att mina gator där hemma är prydda av snö, det talat för att stanna här idag så starkt att det kan vara värd att få magsår imorgon. Förutom det är jag sugen på att ta en promenad i ensamhet längs vattnet. Det kan omöjligt hända hemma ikväll. Det var länge sedan jag gjorde något bara för mig. Oftast kan jag ändå inte njuta av det då jag redan innan stunden är kommen har gett mig själv en blyhjälm av dåligt samvete. Hjälmen är försedd med skruvar på insidan om sakta vrids in i under min hud och skickar ut ilningar av självförakt igenom hela kroppen. Här är det annorlunda. Här har vi ännu en så liten del av vårt liv att inga måsten finns. Här hänger inget över mig och han är nära till och med när han är borta.

Midnight memories

Dagar och stunder att se fram emot, jag lever för dessa och har nu bockat av den ena efter den andra. Halva tiden av graviditeten har passerat, vi vet att vi väntr en liten flicka och min äldsta dotters bästa kompisar har fått varsin biljett till One Direction´s konsert i sommar så de kan följa med oss. Dessa tre stunder har jag trånat efter i evigheter känns det som och det är inte utan ett litet hugg i hjärtat jag placerar dem från facket jag blickar fram emot till minnena för livet. Jag är stolt över att jag kunde vara där och då och njuta fullt ut. I biljett-fallet är jag mest stolt över att jag kunde hålla käft i ett halvår utan att försäga mig.
 
Men nu då? När stunderna ligger där så fina i sitt fack. Dagarna vars sol gått ner och en ny inleds. Då behövs nya mål och färsk strävan att bedöva det svåra med när livet tar emot.
Vi har bokat en resa till solen. Om en månad åker vi och jag ska fantisera om veckan vi kommer att uppleva tillsammans varenda dag tills dess. Det leder ofta till skyhöga förväntningar, omöjliga för någon eller något att leva upp till, jag vet det. Men skulle resan då bli helt åt helvete så var den värd det hela månaden innan i alla fall.
 
Söndagsångesten kan slänga sig i väggen idag, imorgon åker vi med honom till Karlsborg!