Stolt 2015

Jag tittar in i garderoben men jag ser ingenting, det beror inte på att det inte finns någonting där. I trådbackarna och på galgarna ligger och hänger det en massa plagg. Kläder i drivor, inte jätte mycket men mer än jag behöver. En ursäkt till att jag inte kan ha något av det jag ser framför mig skulle kunna vara att jag varit gravid väldigt nyligen och att det bara gått tre veckor sedan bebisen föddes, såklart är ingenting lagom. Men det beror inte på varken graviditet eller några kilo extra över mage och rygg, tuttar som hänger och läcker eller höfter som tänjts ut, jag kunde inte ha kläderna innan heller. Missförstå mig inte nu, jag får på mig det mesta och köper aldrig plagg som ens tenderar till att vara för små, jag avskyr när det smiter åt och sitter tajt. De passar alltså, storleksmässigt och så vidare, jag kan knäppa och knyta och dra både upp och ner, men jag kan inte ha dem. När jag ser mig i spegeln passar det inte, eller, jag passar inte i dem.
 
När jag tänker tillbaka på hur jag klätt mig och med vilka känslor det inneburit kan jag utan tvekan konstatera att jag älskar kläder, på andra. Mode och skönhet uttrycks i kläder och smink och allt jag kan förmå mig själv till är att dra på mjukisarna och le utav bara helvete. Min lott i livet är att jag har förbannat snygga tänder så le kan jag göra utan att tänka för mycket (dock har jag runda kinder hur mycket eller lite jag än väger). Kläder har alltid varit en sätt för mig att dölja något snarare än att framhäva. Det har aldrig funnits något jag velat framväva men alltid massor att täcka över eller trolla bort. Med smink är det likadant.
 
Jag önskar som så många andra att jag var lika cool som Molly Sandén och kunde älska min kropp precis som den är, men hur gör man det sådär över en natt? Och jag vill ju inte vara knubbig och otränad. Därför ska jag dra igång ett litet projekt, det är för mig själv och ingen annan men ni får gärna följa med mig. Många kommer säkert tycka att jag är löjlig nu för jag är verkligen inte speciellt fet. Inte ens som höggravid har jag någonsin vägt över 70 kilo och jag har fött och ammat fyra barn. Men jag har aldrig varit nöjd och det vill jag bli, med kroppen och hjärtat den skyddar.
 
Jag kommer aldrig att gå en Victoria´s Secret modevisning men det är inte heller mitt mål. Dock vill jag, med samma självsäkerhet, kunna dra på mig underkläder och känna mig sexig. Dessa kommer inte ha varken spets eller vingar utan bara vara i skönaste bomull men jag vill le som de gör, inifrån och ut och med en blinkning. Jag kommer förmodligen inte heller uppnå något fashion intresse men jag vill kunna klä på mig utan att tänka på hur min kropp ser ut i alla vinklar och vrår och utan att det jag drara över huvudet ska dölja något specifikt.
 
Om tre veckor drar jag igång med träningen, till dess ska psyket få jobba desto hårdare. Jag kommer absolut inte börja med att springa en mil eller gå på ett stenhårt crossfitpass, tvärtom. Men PT utbildad för nyblivna mammor och inte en enda övning som kan skada kroppen på sikt. Det här kommer inte att bli en träningsblogg, precis som det inte skulle bli en gravidblogg när jag var gravid (haha), men det som ligger för mina fötter är det jag vill skriva om och där ligger just nu ett par Nike FreeRun 5,0 och på insidan av svettbandet står det skrivet "älska dig själv". Hur mycket bilder jag vågar dela med mig av återstår att se, jag vill men vet inte om jag törs. Jag brukar dock kunna trigga mig med tankarna på att jag kanske kan inspirera och motivera någon annan, och då är det värt det!
 
Nu kör vi, beach 2015 kan dra åt helvete, stolt 2015 är det som gäller!

Motvind och mello

Det blåser så in i helvete men solen skiner och jag kan inte skåda ett moln på himlen. Motvind är jag van vid vid det här laget så i min tjockaste jacka och med varma skor på ska jag nu sätta mig på balkongen och lyssna på en podcast.
 
Jag kom på tio anledningar till att inte träna imorse men min man hittade lösningar på samtliga, det var bara att trycka träningsskorna i ryggsäcken och gå till gymmet. Väl där kom jag på tio anledningar till att gå hem redan innan passet började men pinsamheten över att säga hejdå till personalen i receptionen sekunderna efter jag nyss hälsat fick mig att ge upp. Jag körde passet och jag gjorde det stenhårt. I efterhand är det alltid värt det.
 
Nu ska jag försöka locka fram ett par fräknar på min näsa och ikväll ska vi hem till vänner för middag och finalen av melodifestivalen. Jag minns inte ens vilka som gått till final, så rörigt tycker jag det är med alla dessa uttagningar. Jag bryr mig egentligen inte heller, men det är en kul anledning att ses.
Hejar ni på någon?

Svaghet

Skolans sportlov innebär sovmorgon vilket ger mig nya barn. Utvilade, pigga och efter en lugn start på dagen är de båda sitt bästa jag. Jag passar på att njuta för snart är vi tillbaka med väckarklockan igen. Timmarna till de kommer hem från fritids är många och långa men sedan tickar det på bra. Jag saknar honom lika hysteriskt idag men känner ändå en klen tröst i att det "bara" är en vecka kvar.

Graviditeten glömmer jag bort med jämna mellanrum. Det gör mig inget då det kan vara ett av de värsta tillstånd jag vet. Jag vill kunna njuta, känna mig vacker och unik och med en sån där aura alla pratar om. Om mig osar det fisar och det enda som lyser om mig är min feta hy.
Jag känner mig inte det minsta fin och ju mer jag försöker, desto värre blir känslan. Med smink och fina kläder som ändå inte sitter bra framställer jag mig själv som utklädd snarare än uppklädd och skammen i pinsamheten att ens försökt förvärrar allt.

När de kommande månaderna med graviditet, nyförlösthet och amning är över ska jag kämpa för att bli nöjd med mitt yttre. Det inre kommer nog tyvärr inte komma förrän det får lite på köpet av det yttre. Kalla mig ytlig om ni vill men jag är nog bara inte starkare än så.


Vecka 18 igår