Riv fasaden

När jag igår kom på att vi saknade frukost fick jag, minuterna före stängning, springa ner till, vad vi kallar, lyx-ICA. Allt är dubbelt så dyrt, vilket tyder på att det finns fler som jag i världen. Sista minuten människor.

Som sällskap pluggar jag in Hannah och Amandas senaste avsnitt av Fredagspodden. Jag hinner drygt 20 minuter för det är nära till affären, kallt ute och jag vet vad jag ska handla.
Det räcker för ännu en bekräftelse på att fler är som jag. De talar om sociala medier och bloggar med en så pass positiv aura att de lämnar läsaren med prestationsångest. Jag tänker ofrivilligt på min blogg, vad och hur jag skriver. Vilken känsla jag lämnar er i efter ett läst inlägg. Självklart förstår jag att det är lika olika som mängden besökare, men överlag..?

Min fasad är obefintlig. Jag filtrerar och förskönar inte. Jag stavar inte mys med tio Z och kallar oss för den perfekta familjen där alla ler och äter Toffifee i vår vita soffa.

Jag hoppas min blogg skänker er styrka genom att visa min svaghet. Att ni kan finna lycka i allt ni har som fattas mig. Att ni älskar er respektive för att den finns hos er när min inte gör det. Att förmågor som självrespekt och självförtroende inte kan tas förgiven. Att ni känner tacksamhet för de kroppsdelar ni har och inte hatar. De fighter med era barn som inte resulterar i skrik och gråt. De tårar som stannar i sina kanaler och inte hittar ner för era kinder om nätterna. Sömnen i sällskap eller i ensamhet utan vargtimmar och mardrömmar. Skinnet på näsan och fötterna på jorden.

Min verklighet är ingen dans på rosor, jag tror inte att någons är det. De som levererar den bilden må vara förbannat bra på att ljuga, jag hoppas de lurar sig själva också. Jag kan inte ens ljuga för andra...

Nykär

Nu är ni sådär läskigt många igen. Jag blir generat och vågar knappt skriva fastän det är det enda jag vill, leverera allt det ni vill ha. Det har varierat en aning från dag till dag men senaste tiden pekar statistiken uppåt. Jag är så tacksam, så glad men framförallt så imponerad - av mig själv!
Jag har hittat något jag älskar och fått bekräftelse för det, när någon av er delar mina texter på sociala medier, pratar om vad/hur jag skriver med era vänner eller lämnar en kommentar känner jag min nykär!
Har jag kunnat hjälpa någon, varit orsaken till skratt eller leende läppar. Inspirerat, motiverat, påverkat, så är det ingenting mot vad ni som läser gjort för mig.
Jag kommer att skriva en bok, jag vet det nu. Det har varit en dröm sen jag var liten och jag kommer att förverkliga den. Jag tackar er för det!
 
Har ni frågor, ställ dem!
Har ni ämnen ni vill prata om, säg till!
Jag vill ge er allt för jag är kär i er nu.
 
 
Ni får dock dela mig med den här mannen