Skit it

Imorgon kommer han hem och jag har varit helt sprallig hela eftermiddagen. Jag ska även iväg en sväng imorgon på kvällen så jag slipper sitta hemma och kolla på klockan. Förra gången var onsdagen olidlig, minuterna gick bakåt middagen blev nattamat. Bilen de körde gick ju sönder påvägen från Karlsborg till Stockholm också så värre kunde det knappast bli. Imorgon slipper jag det, kanske är det till och med han som får vänta några minuter på mig - det vore ju inte mer än rätt!
 
Min värsta pluggspärr verkar ha släppt nu också. Jag gav upp kampen om att vara så jävla bra jämt och nöjer mig med att bara klara dessa två kurser som jag nu läser paralellt med ett jävla liv i övrigt. Jag har fått riktigt bra betyg på allt jag läst hittills och kan satsa på kommande kurser också om jag vill det, just nu vill jag inte ens studera utan bara bli av med skiten och då är siktet på ett A något som gjort att jag knappt vågar öppna böckerna eller skriva en uppsats. Jag släpper det nu, godkänd duger gott. Skulle jag betygsätta mig själv är jag tveksam till om jag skulle komma långt över E i alla fall. Det är en befrielse att skit lite i vissa saker ibland.

Det svänger fort

Tidigare idag firade jag färdigställandet av min första psykologi uppgift, en dag sen men den blev bättre än jag trott. Jag klickade runt på en hemsida och beställde lite kläder, åtta till barnen - en till mig. Det är så det brukar bli men jag gillar välklädda ungar så det är okej. Jag kände inspiration och motivation. Det här med att plugga kanske inte är så hemskt ändå ...
 
Nu fick jag resultatet av förra kursen och jag sörjer. Ett B, ett bra betyg, men jag hoppades på ett A så nu vill jag återkalla hela jävla ordern och kasta datorn ut genom fönstret samtidigt som jag gråtande trycker i mig en Maraboukaka. Allt känns för svårt, för tråkigt och för jobbigt. Som tur är har jag ingen choklad hemma och datorn är inte min. Jag vill ge upp.
 
Jag glömmer helt varför jag började studera från första början och viktigast av allt, varför jag fortsatt. Innan Lola har dagisplats och nästa mammaledighet inleds kan jag inte börja jobba. Föräldrapenningen är det inte mycket kvar av och vi har dubbla hem och tre barn. Något måste jag göra för att dra in pengar och en dröm om ett författarskap blir man knappast mätt av. Studiestödet är det samma varesig du får A eller E! Nu får jag skärpa mig.

V. 12 och Historia 1b

En pling i telefonen från gravisappen säger välkommen in i vecka 12 och påminner mig om att jag faktiskt är gravid. Jag känner mig som vanligt igen och det är skönt för hur gärna jag än vill ha ett barn till är de nio månaderna innan förlossningen bara ett nödvändigt ont.
 
Egentligen har jag inte tid att sitta här, pluggets hemsidor skriker åt mig! Ja, jag har börjat studera igen. Min studievägledare har en inflytande på mig som ingen annan och när jag var där sist så lyckades hon engagera mig så till den milda grad att jag anmälde mig till olika kurser med start förra veckan och fram till sommaren. Entusiasmen stannade kvar ungefär lika länge som vår avtalade tid varade ...
Och åter igen sitter jag här och undrar va fan jag har gjort.