För alltid

Tomten, Gud och Förbandschefen, det enda jag önskar till jul är att försvaret börjar jobba fyradagarsveckor. Redan idag får vi säga "Vi ses imorgon" och jag har inte gråtit över hans frånvaro ännu. Jag har skrikit över den, men inte gråtit.

Vi sover gott och länge och vi fryser hemma. Aldrig förr har jag längtat efter julen som jag gör nu. Denna varma högtid till bredden fylld med värme och sällskap, rastlöshet och mat. Jag ska fästa en mistel på ett diadem över mitt huvud och kamma hem pussar så det räcker för hela nästa år. 2014, jag fyller 10 år som mamma och föder mitt fjärde barn. Många föräldrar tycker att tiden går för fort. "Njut nu för snart har de flyttat hemifrån" och "Vart tog åren vägen" kan de skämta. I februari för tio år sedan födde jag mitt första barn, dagen efter träffade jag en av mina nu bästa vänner. Jag kan inte minnas en dag i mitt liv då de två inte funnits vid min sida. Det har inte gått fort, det har varit för alltid!

Kärleken slog mig, med 6-0

... Det tar inte lång stund efter min nedlåtande kommentar till den som har spytt ner jackan som hänger på balkongen innan det går upp för mig, det är jag. Jag begraver huvudet i kudden och önskar mig hem till mitt egna sovrum, min hemmaplan, mitt singelliv där inget pirr existerar. Han kysser min nacke och får mig snabbt på andra tankar.
Mitt medvetande trollas tillbaka till hans säng, hans famn och under hans heta kropp skälver min av åtrå. Vi har sex för första gången, med blickarna fästa i varandra och under olidlig tystnad. Jag var fortfarande generad och oerhört nervös. Första gången följdes snart av andra och tredje, fjärde, femte. Det blev bättre och bättre för varje gång. Tack och lov!
På skakiga ben påverkade av alla tänkbara sorters vätskebrist gav jag mig ut i den då främmande staden, handlade mat och styrde upp en middag lagom till han kom hem från jobbet. Vi åt och älskade.
Dagen kom som vi så länge pratat om, jag går emot alla mina principer och ser en fotbollsmatch ihop med en supporter ur motståndarlaget. Det är en solig vårdag på västkusten, vår är till och med en underdrift, det är sommarvärme i luften och halsduken i blå ränder runt min hals gör mig svettig i nacken. Det finns inte en chans att jag tar av mig den ändå. Invidningen av nya (gamla nya gamla nya gamla) Ullevi sänder vibbar av spänning genom hela stan. Det är en vacker arena och hemmalaget IFK har en stark publik.
Bästa vädret, finaste arenan och hemmamatch mot DIF - Inte fan kan de få mer än så? Djurgården måste vinna.
Vi dricker öl och håller handen, vi kysser varandra med passion och jag känner att jag faller mer och mer för den här killen. 1-0. Ullevi brister ut i skrik och applåder. Jag tar tio djupa. 2-0. Matchen har ju fan knappt börjat. Jag tröstar mig med att det är lång tid kvar. 3-0 följt av 4-0. I halvlek försöker jag peppa mig själv med idiotiska meningar om att "det bara är en sport" och att "det viktigaste inte är att vinna". Åt helvete. Jag vill gå men kärleken som sipprar igenom mitt arga humör får mig att stanna.
Andra halvlek står hela arenan stolta upp på stolarna och hoppar i armkrok till de egna tonerna av "Alla heter Glenn i Göteborg". Bänkraderna skakar där jag sitter med armarna i kors och gråter i min fina halsduk. Med rödsprängda ögon och skamm i blicken ser jag änglarna leka in 5-0 och 6-0. Är jag en dålig förlorare är han en ännu sämre vinnare. Det var mitt livs värsta och garanterat fulaste dejt.
 
Denna stackars kille har nu sett mig as packad, jag har spytt i hans knä och gråtit otröstligt i takt med att jag högt ventilerat hela mitt register av fula ord och svordommar. Han vill fortfarande ha mig kvar - tro fan att jag stannar.
 
Dagen därpå har vi picknick på klippor med utsikt över havet, jag hälsar som hastigast på hans mamma som turligt nog är lika oförberedd på det mötet som jag, vi tar årets första dopp i 4 gradigt vatten och vi vinkar av varandra på perrongen. Något vi kom att göra många gånger den följande tiden.
 
Med saltvatten i håret och doften av honom kvar i kläderna känner jag att jag åker åt fel håll. Då skickar jag ett sms till min syster: Jag är kär!

How I met your father, part 2, first date.

Mer nervös innan jag någonsin varit inför ett möte var jag nu. Jag landade från Dubai imorse och nu kliver jag av X2000 på perongen i Göteborg. Timmarna emellan har jag inte kunnat slappna av och inte heller kunnat äta. Jag är fylld av mod och förväntan trots nervorositeten när jag sträcker fram handen i en hälsning till de killar som hämtar mig på stationen. Handen accepteras inte och armar omfamnar mig. Minns jag rätt får jag kvällens första shot innan jag hunnit knäppa bältet i bilen. Första men långt ifrån sista. Jag känner mig välkommen till västkusten.
Vi åker till en lägenhet, hans lägenhet. Den delas med en av killarna som är med, vem har jag inte förstått än men det är oviktigt. Inne i hallen, nästa shot. Jag duschar snabbt och byter om. Det är tidigt April och även om våren inte blommat fullt ut ännu så är klänning ett självklart val. Jag är smal, vältränad och fruktansvärt solbränd efter 10 dagar i ett arabiskt land där alkohol inte står på menyn - en riktig hälsoresa med gym både ute och inne, för att inte tala om alla tunga shoppingpåsar jag burit.
Ett par av de nya, skyhöga klackar jag köpte har fått resa med mig hit och pryder nu mina fötter. Jag står stadigt och efter en shot till har jag båda fötterna på jorden.
"Killar som dansar har inte råd att stå i baren", säger de och skrattar. Det kanske är detsamma med tjejer tänker jag för jag har då aldrig varit en "barhängare". Jag kan inte längre räkna renspriten i pytteglas som runnit ned för min strupe och hela tiden har jag varvat den starka smaken med ett något lättare drink.
Inte ett varv, inte ett danssteg, inte ens en promenad till ett nytt ställe. Jag minns någonstans långt bak i minnet att han slutade runt tolv. Jag skrattar högt åt mig själv när jag räknar ut den ekvationen, klockan är alltså inte ens midnatt - och jag är dyngrak. Jag går på toaletten i ett tappert försök att kunna dricka lite vatten men min mage är lika full av vätska som min kropp är av alkohol.
När han väl kommer är det en annan tjej som möter honom utanför klubben på avenyn. Jag står brevid och skakar på huvudet åt den fulla bruden som pratar osammanhängande och gör sitt yttersta för att inte skela med blicken. Jag flinar åt den pinsamma scenen tills det slår mig att det faktiskt är jag som är huvudrollsinnehavaren.
Han lyssnar inte när jag pladdrar på om alla ställen vi ska gå vidare till utan leder in mig i en taxi. Han knäpper mitt bälte och sätter sig på mittensätet så jag kan luta mig mot hans axel.
"Nånting nånting nytvättad bil..." hör jag chauffören säga innan det svartnar. Jag har ögonen öppna men är inte längre vid medvetande. Det gungar, vaggar och vyssar. "Jag kommer somna" hinner jag tänka innan bilens skumpande känns som ett helt tivoli i min kropp. Mitt i tivolit finns en fontän. Jag är fontänen.
Min mage vänder sig ut och in och jag stöter ifrån mig allt vad dryck heter. För att inte kräkas ner hela mig vänder jag huvudet åt sidan - hans sida. En gång, två gånger. Vi är äntligen framme. Tre gånger, fyra, fem.

Jag låg i alla fall inte på första dejten!
 
Jag vaknar i underkläderna, intrasslad i ett svettigt täcke. Han sover brevid. Jag smyger upp på toaletten och vidare ut på balkongen för en nypa luft. Jag försöker sortera i arkivet över händelser från kvällen innan. Det är få filmer som spelas upp men jag mår ändå ganska bra idag. Jag känner efter en gång till - jag mår fan skit bra!
"Jag kanske inte va så full ändå" hinner jag tänka. Då ser jag en blöt jacka upphängd över räcket, den är marinerad i kladd och luktar illa. Pinsamt.
Jag kryper ner i sängen igen och råkar med flit väcka liv i min sängkamrat.
"Hur mår du idag?", han ler lite lurigt.
"Jag mår bra" blir mitt svar. "Men det hänger en jacka på balkongen som någon har spytt på. Så jävla äckligt!"