Skoskav

Jag betalar med ränta och sonar mina brott. Vi bakar pepparkakor och myser i soffan. Mitt dåliga samvete för tidigare idag skaver fortfarande men det är ett par obekväma skor som jag ständigt tar på igen. De frestar med sin utstrålning men är egentligen inte så snygga. Jag försöker slänga dem men när promenaden längs krigsstigen inleds så frestar dem med sin attityd. Det dröjer dock inte länge förrän huden ger vika och blodet strömmar.

Nu svider mina öppna sår men det bedövar bra att låta samtliga ta en kaka till, att fjanta klart och klättra längst väggarna bäst de vill. Vi ser på varann, min man och jag, tittar på klockan och ser ljuset av tystnad i tunneln av skrik. När barnen lagt sig ska vi vila i varandras armar och vara tacksamma över att den här jävla dagen är över.

Jag har inte varit bra idag men jag vet i alla fall om det. Imorgon är en ny dag och jag känner att det är rätt åt mig att bli lämnad ensam. Jag har min lilla och den i magen kvar och jag ska tänka över mina synder fram till torsdag kväll när han kommer hem igen.
Då väntar en helg utan barn och egentligen inget annat. Då ska jag ha lärt mig, utvecklats och bränna alla skor som skaver. Jag ska köpa nya blundandes!

Vitt

Jag hör Lola hosta ända in till mig. Det låter som jag kommer väckas både en och två gånger inatt.

Vardagsrummet är vitt och det krampar i både armar och nacke. Jag älskar att jobba och ta i med kroppen, tröttheten som infinner sig. Jag sover gott när det inte bara är huvudet som är slutkört.

Jag fick även en liten dos av min man genom hans familj. Min svärmor älskar julen och jag älskar henne för det. Jag bidrar med att inte vara ivägen för varken planer eller utfört arbete. Det är skönt att bara få styras ibland, kontrollbehov eller inte.
Som vanligt får jag en känsla med henne i andra änden att gråten är nära, den ligger precis bakom orden jag uttalar som en liten klump. Jag känner även ett starkt behov av att berätta saker för henne, hemligheter.
Jag önskar bara jag hade en.
Men det har jag inte ...

Jag ska måla hela världen

Jag har förstått att jag måste hålla mig sysselsatt för inte tänka och känna efter för mycket. Ensamheten äter upp mig inifrån när inte huvudet är fullt och kroppen hålls i ständig aktivitet. Idag har jag matat mig själv men ett IKEA besök (med mobilen i innerfickan den här gången). Jag har även köpt färg till väggarna i vardagsrummet och förberett så gott det går med huset fullt för att kunna dra igång direkt när minsta somnat.

Inredning går i perioder för mig och just nu har jag ett behov av att mötas av minsta möjliga intryck. I mitt utbrända psyke vill jag vara ifred. Allt behöver vara vitt och belysningen dämpad, nästan obefintlig. Jag vill vila min blick i det tomma intet.
Det är ett svårt begär med 3 barn, en lägenhet som är för stor och för liten på samma gång och som dessutom är en hyresrätt. Men färg är värt pengarna och kreativiteten har jag gratis.