Väck mig då

Han lagar mat och jag viker tvätt. Vårt lilla barn springer mellan rummen och hittar på lekar att visa upp för sina föräldrar. I magen ligger ännu en liten på tillväxt och sprattlar. Jag kan känna rörelser från den där inne nu.

Vi har fått mycket gjort i helgen. Både tillsammans och var och en för sig. Både praktiskt och lustfyllt, planerat och spontant. Tanken på att det ska ta slut redan dagen därpå är lika främmande varje gång. Verkligheten glöms så lätt men lurar ständigt runt hörnet. Och denna gång tittar den fram med besked, inte förrän nästnästa helg kommer han igen.

Jag vill somna inatt och vakna av solens strålar om veckor framåt. Under nästa ledighet ska vi åka utomlands. Vi har inte bestämt var än men för min del kvittar det, jag vill vara vara där nu. Fler veckor avklarade av graviditeten och grader som kan värma upp även det mest frusna hjärta. Strålar av lycka och beröring som varar längre än jag kan minnas den. Väck mig då.

Regnbågens alla färger

Hur mycket det än regnar kan jag inte annat än att le. Med varje droppe vatten som faller ser jag en snöflinga till som smälter. Snart är nästan all snö jag ser från fönstret här på sjunde våningen borta. Under den vilar gegga och förruttna löv, liket av den sommar som var förra gången. Men den har fått vara begraven nu, om bara en kort stund. Må den vila i frid och födas på nytt inom kort.
 
Jag vill ha fågelkvitter och de första strålarna. Dagarna då folk vågar andra färger än svart. Då vi visar ben och armar. Då axlarna på varsin sida om våra nu leende ansikten sjunker ner till sin naturliga position och inte pressar sig fast uppe vid öronen.
 
Idag är det grått, men inom mig bildas en regnbåge av längtan efter att bli bländad.