Chanser och brister

Hemsidorna jag granskat de senaste veckorna tackar samtliga för min beställning. I paketen jag inom nästa vecka kommer att få ligger det sammanlagt 7 st klänningar, alla dessa perfekta för en bal på slottet. De är av olika kulör samt material och ingen är den andra lik, men alla är perfekta. Som vanligt är det inte produkterna det är fel på utan den som bär dem. Det krävs mycket för att jag ska känna mig fin och bekväm på samma gång, framförallt i klänning och inte minst som utklädd. Måtte en av sju sitta så pass okej att jag kan sminka upp det som resterar till rätt känsla.
 
Jag är långt från mitt mål när det kommer till min kropp och då det fortfarande inte är speciellt länge sedan jag fick en bebis antar jag att jag måste köpa läget och försöka att inte stressa prosessen. Dock är jag sämst i världen på att vänta och trött på att inte kunna ta i som jag vill. I veckor nu har jag dragit mig från att starta upp mitt gymkort, egentligen har jag ingen ursäkt längre men nu har det gått så pass långt att jag blivit rädd. Likadant är det med mitt författarskap, eller snarare brist på författarskap. Jag vill börja skriva samtidigt som jag är livrädd för det. Vad som skrämmer mig vet jag inte, chansen att misslyckas kanske, eller tvärtom.

Halvtid och bokbeslut

Att det redan är lördag betyder att första veckan av vår förlängda semester redan passerat, lika länge till och sen är det över, igen. Vardagen börjar då åter igen men inte samma vardag som jag är van vid. Lola har börjat på förskolan, min stora lilla tjej, det är blandade känslor som med allting annat men så länge jag gråter mer än hon gör är allt som det ska. Just nu gråter bara jag.
 
Det hade såklart blivit en ny vardag ändå med ännu ett barn i familjen, en bebis som ställer allt på ändan. Och kanske är det just vad jag behöver för att skakas om lite grann, en massa nytt och obeprövat. Planerna för vad jag ska hinna med och uppnå det närmsta året är ganska höga. Bara punkten att gilla mig själv en smula mer är tillräcklig, dock är jag en person som måste prestera för att finna ro och som måste våga för att vinna, eller att ens få se mig som en del av det vinnande laget. Så för att tycka om min person måste jag alltså imponera på mig själv så till den milda grad att jag typ skulle vilja vara mig själv. Fattar ni?
 
Jag ska skriva en bok. Just nu skiter jag i om det blir en bra bok, om någon någonsin gillar den och om den ens ges ut och säljs i ett enda exemplar. Skriva en bok, det ska jag, när det är igång kan jag sätta högre mål än att den bara ska bli klar och få en titel.

Listor och sug

Det kommer starkt, som så många gånger förut och med så mycket just nu. Suget. Listan kan göras lång över sådant som kopplar min hjärna med mitt hjärta och min längtan i panik. En öl, mina barns röster, en hand mot min mage, en kram, frukt i alla olika färger, min mans blick rakt in i min, en kopp nybryggt kaffe, ett bad, en öl till...
 
Just nu toppas listan av just listor. Saker som jag ska göra och uppnå sen. Att må bra här och nu har jag snudd på gett upp hoppet om. Får jag bara loss mina familjemedlemmar från diverse arbeten och skolor så vi kan packa vår nya fina bil full med alla väders kläder och åka till landet så kommer min värsta ångest att försvinna och i nuläget räcker det mer än nog.
 
Men sen, att älska mig själv i alla lägen är inte ens ett slutgiltigt mål men att vara på så god väg att det, som slutgiltigt mål, inte känns omöjligt - det är målet! Att känna mig lite jävla härlig. Att kunna se mig i spegeln utan att blunda inombords med ekande svordommar i hjärnan. Att somna utan att analysera dagen som gått, det kommer ju en ny imorgon. Att duga oavsett, prestation eller ej. Att fokusera på det fina hos mig så som jag endast kan se det hos andra i dagsläget.
 
Den andra listan är över Frankrikeresan vi ska göra nästa sommar och innan den börjar bockas av hoppas jag att ha hunnit en bra bit på den förra.