Kärleken slog mig, med 6-0

... Det tar inte lång stund efter min nedlåtande kommentar till den som har spytt ner jackan som hänger på balkongen innan det går upp för mig, det är jag. Jag begraver huvudet i kudden och önskar mig hem till mitt egna sovrum, min hemmaplan, mitt singelliv där inget pirr existerar. Han kysser min nacke och får mig snabbt på andra tankar.
Mitt medvetande trollas tillbaka till hans säng, hans famn och under hans heta kropp skälver min av åtrå. Vi har sex för första gången, med blickarna fästa i varandra och under olidlig tystnad. Jag var fortfarande generad och oerhört nervös. Första gången följdes snart av andra och tredje, fjärde, femte. Det blev bättre och bättre för varje gång. Tack och lov!
På skakiga ben påverkade av alla tänkbara sorters vätskebrist gav jag mig ut i den då främmande staden, handlade mat och styrde upp en middag lagom till han kom hem från jobbet. Vi åt och älskade.
Dagen kom som vi så länge pratat om, jag går emot alla mina principer och ser en fotbollsmatch ihop med en supporter ur motståndarlaget. Det är en solig vårdag på västkusten, vår är till och med en underdrift, det är sommarvärme i luften och halsduken i blå ränder runt min hals gör mig svettig i nacken. Det finns inte en chans att jag tar av mig den ändå. Invidningen av nya (gamla nya gamla nya gamla) Ullevi sänder vibbar av spänning genom hela stan. Det är en vacker arena och hemmalaget IFK har en stark publik.
Bästa vädret, finaste arenan och hemmamatch mot DIF - Inte fan kan de få mer än så? Djurgården måste vinna.
Vi dricker öl och håller handen, vi kysser varandra med passion och jag känner att jag faller mer och mer för den här killen. 1-0. Ullevi brister ut i skrik och applåder. Jag tar tio djupa. 2-0. Matchen har ju fan knappt börjat. Jag tröstar mig med att det är lång tid kvar. 3-0 följt av 4-0. I halvlek försöker jag peppa mig själv med idiotiska meningar om att "det bara är en sport" och att "det viktigaste inte är att vinna". Åt helvete. Jag vill gå men kärleken som sipprar igenom mitt arga humör får mig att stanna.
Andra halvlek står hela arenan stolta upp på stolarna och hoppar i armkrok till de egna tonerna av "Alla heter Glenn i Göteborg". Bänkraderna skakar där jag sitter med armarna i kors och gråter i min fina halsduk. Med rödsprängda ögon och skamm i blicken ser jag änglarna leka in 5-0 och 6-0. Är jag en dålig förlorare är han en ännu sämre vinnare. Det var mitt livs värsta och garanterat fulaste dejt.
 
Denna stackars kille har nu sett mig as packad, jag har spytt i hans knä och gråtit otröstligt i takt med att jag högt ventilerat hela mitt register av fula ord och svordommar. Han vill fortfarande ha mig kvar - tro fan att jag stannar.
 
Dagen därpå har vi picknick på klippor med utsikt över havet, jag hälsar som hastigast på hans mamma som turligt nog är lika oförberedd på det mötet som jag, vi tar årets första dopp i 4 gradigt vatten och vi vinkar av varandra på perrongen. Något vi kom att göra många gånger den följande tiden.
 
Med saltvatten i håret och doften av honom kvar i kläderna känner jag att jag åker åt fel håll. Då skickar jag ett sms till min syster: Jag är kär!

Har jag berättat hur han friade?

Januari. Det var helgen efter min födelsedag så att vi skulle bo på hotell var inget som gav mig misstankar. Den upplevelsen har en given plats på min önskelista till vad som än firas. Jag älskar hotell och allt vad det innebär. Var vi ska bo är däremot hemligt men jag har fått veta att vi ska mötas på Slussen efter mitt jobb och att jag ska ta med mig en klänning.
Jag försöker att inte tappa fattningen över att jag inte har kontroll och gör mitt bästa för att kunna njuta av ovissheten. Jag förhör även min syster och försöker kräma ur så mycket information det bara går om vad kvällen ska bjuda på. Hon tiger som muren. Det är första gången hon inte skvallrat till mig, första gången hon nekar mig sanningen för mitt eget bästa. Det är då jag förstår att han är den rätte. När hon kan dela något med honom så som hon alltid kunnat dela med mig - då är han min själsfrände liksom hon.
 
Kvällen kommer och hand i hand går vi från Slussens lilla torg till entrén på Hilton. Jag hoppar upp och ner av lycka, jag har aldrig bott på Hilton förrut. När hissen stannar på en våning där dörrarna till rummen ligger med brett mellanrum klappar jag händerna. En svit!
Jag är nöjd där och då men han har fler planer. Jag får en halv timma i badrummet för att göra mig iordning, sen kommer taxin. Jag får inte veta var vi ska.
Iförd en röd klänning och svarta stövlar viker jag in benen i taxin som kör genom vinternattens söder. Det tar inte lång tid innan jag förstår var vi är påväg.
Till restaurangen dit jag tog honom för att visa honom staden han hade flyttat till för min skull ungefär ett halvår tidigare. Från Kaknästornet ser vi hela stan, då en sensommarnatt, nu i midvinter. Att han den här kvällen ska visa mig mitt nya liv vet jag inte än.
Vi äter, dricker, pratar och skrattar. Timmarna går och plötsligt är vi ensamma kvar i matsalen, inte en människa syns till. Jag tittar på klockan och konstaterar att de har stängt. "För oss har de öppet" säger han med blicken fäst i min. Han säger mer, en kärleksförklaring följer till tonerna av romantisk musik, i skenet av levande ljus och med utsikt över vad som känns som hela världen. Vad han sa minns jag inte, det slog lock för mina öron av alla intryck och känslor med i samma stund han går ner på knä, tar min hand och öppnar sitt lock hör jag alla ord knivskarpt.
"Anna Miriam Hammarstad - Vill du gifta dig med mig?"
Kyparen ställer två glas champange på vårt bord utan att jag ser det, jag är förlorad i hans blick och med det den största vinnaren.
I hans ögon är jag komplett - Han är alla mina drömmar uppfyllda.
Två meningar jag hade med i mina löften till honom på vårat bröllop sommaren samma år.
 
Som ni förstår svarade jag: "JA!"

Dejt-Rookie

Om man botar ensamhet med sällskap, hur botar man då det som uppstår när sällskapet lämnat och man är tillbaka, själv igen - men ändå inte ensam?
Jag och Lola hade kompisdejt idag, en mammakompis till mig och en bebikompis till henne. En ny duo som jag hoppas blir gammal en dag. En fin vän till oss var, och även om de kanske inte är våra riktigt ännu så hoppas jag att de blir. Det slår mig att det här är det närmsta vanligt dejtande jag kommer att komma. Främmande och självklart på samma gång. Att vi kommer ses igen är jag säker på, jag antar att det är ett tecken på en lyckad träff.
Djävulen på min axel drar mig i örat för att jag inte bjöd på kaffe, ängeln på den andra stryker mitt hår och tröstar att hon kanske inte gillar kaffe, hon kanske är en te tjej. "Bjud på te då för helvete" skriker satan tillbaka.
Ängeln masserar min nacke och viskar "Det var länge sen du dejtade".
 
 
I Grekland på dejt med min man, en av mina lyckligaste dagar i livet
 
Tack för idag www.mrsb.blogg.se <3