Erkännandet

Min son har många långa upplägg om varför han önskar sig en lillebror istället för en syster. Om jag inte kännt honom så bra hade jag köpt dem alla men jag ser på honom varje gång han tar upp ämnet att det är något som inte riktigt stämmer ...
Efter argument om att han redan har systrar och att samtliga kusiner är tjejer förstår jag honom såklart, han är tio. Teoretiskt sätt vet han att man inte kan välja och inte heller byta ut det man redan har.
 
Idag sitter han med Lola i knät och målar i hennes nya målarbok. Han hjälper henne med allt hon ber om och behandlar henne med all den respekt hon inte ännu är medveten om att hon förtjänar. Han ser på henne som han ser på ingen annan och när han ser att jag ser så säger han det:
"Jag vill ha en kille för ingen tjej kan någonsin bli så bra som den här".
 
Jag ler och gråter av lycka. Jag förstår hans rädsla mer än någon annan för jag känner exakt likadant.



 

Mina idéer alltså ...

Ni är många runt omkring mig som har barn. Som har ett barn. Ett flertal av er väntar eller längtar efter ett barn till. Ni är modiga ni. Jag ler för att jag förstår er och skrattar för att ni inte har en aning. Men skrattar bäst som skrattar sist, det slog mig härom dagen. Även om det är mitt fjärde barn som är på ingång är det även mitt andra. De två äldsta är stora och dessutom varannan vecka barn. På deras pappa-vecka är även jag en barns förälder med all den lyx det innebär. Snart är det ändring på det, in i våra liv kommer ytterliggare ett och vad det är för en har vi ingen aning om. Kanske inte en enda rutin passar överrens med lillas?
 
Nu om dagarna kan jag sova middag när Lola sover om jag vill. Jag kan stanna uppe sent eftersom jag känner hennes morgontrötta humör allt för väl. Hon skiter oftast som alltid på samma tider och äter efter samma klocka. Jag kan träna varje dag för hon älskar att leka på gymmets barnpassning, av hundratals träningspass har de behövt ropa efter mig ett par gånger. Hon är lätt för hon är bara en. Snart är hon en av två och då kanske inget klaffar!
 
Jag undrar lite stillsamt hur genomtänkt detta var egentligen?