Ska vi slå vad?

Fan va det är svårt att få rätt temperatur i badrummet när man badar. Jag vill ha riktigt hett vatten men hatar att bli svettig om huvudet. Det måste alltså vara kallt i rummet men jag vill helst stänga dörren om mig för att verkligen känna att jag är ifred. Och så är det de där med fötterna som alltid är så kalla att till och med ljummet vatten får dem att svida.

Nu ligger jag här i alla fall. Och om temperaturen är mitt största problem vill jag anse att den här kvällen varit hyfsat bra. Jag tog en dag utan studier idag och jag tror att jag gör detsamma imorgon. För även om denna dag varit fin vill jag inte att den ska vara den bästa jordgubben. Jag vill ha den imorgon när vi ska vara tillsammans, fira 50% av graviditeten och få veta könet på vårt nya, och definitivt sista, barn.
Det är plågeri att ha ultraljud på eftermiddagen!

Efteråt vill jag köpa ett babyplagg i rosa eller blått. Även om vår dotter har majoritet av blå kläder i sin garderob, och snudd på inget rosa, så är det en rolig grej att slå in det yttepyttiga i ett paket och låta de stora öppna för att få reda på könet. De har fått betänketid till imorgonbitti men sen gäller det att satsa. Finns det en anledning att tävla och slå vad gör vi det gärna.
Jag tror på en flicka trots att mina odds är ganska dåliga. Av tre möjliga har jag haft tre fel såhär långt.
Vill ni vara med och gissa?

Oavsett får ni en glassig puss!

Pepp och köns - talk

Jag överöser honom med peppande sms. Han har det tungt nu, det vet jag. Inte bara av saknad utan även fysiskt. När jag läser igenom mina meddelanden i efterhand kan jag se ett mönster, jag försöker intala honom det jag själv så gärna skulle vilja bli intalad. Håll ut, kämpa på, snart är vi tillsammans igen. Meddelandena är minst lika mycket till mig själv som till honom, jag behöver dem jag med.
 
Imorgon går jag in i vecka 19. Snart halvtid enligt kalendern men jag känner på mig att jag har gått halva graviditeten ungefär nu. Det är även ultraljud igen inom kort. Tänk att det kan vara så spännande med ett kön, det finns ju lixom bara två att välja på så överraskningen är ju inte gränslös precis. Det blir en pojke eller en flicka, inget annat. Ändå kan jag knappt bärga mig den här gången. Av samtliga spelar denna minst roll, ändå känns det roligast att veta nu. Jag hoppas olika varje dag och det är väl ett tydligt tecken på att jag egentligen skiter i vad det blir, så länge det är en frisk och glad liten skit där inne. Spännande är det i alla fall ...

Det är en ...

Det bevisar såklart ingenting men jag kan inte sluta le åt tanken. Och hela tiden har jag varit så övertygad om att det är en lillasyster jag vill ha allra mest. Den kanske är det också, när jag tänker på det så, ur storasyster lillasyster perspektiv och när jag tänker praktiskt.
 
Igår lyssnade vi på hjärtljuden från magen och min barnmorska tittade på mig. Hon frågar om vi ska ta reda på kön och jag svarar ja. Hon frågar vad jag tror och jag svarar flicka. Hon fnissar och hånar mig lite för att jag alltid har haft fel innan men jag låter övertygande när jag säger att jag väl någon gång måste ha rätt.
"Såklart, men kanske inte den här gången." En pojke skulle jag gissa på, säger hon med 15 års erfarenhet av hundratals bebisar i magen.
 
Jag viftade bort det ganska så med en gång då men tanken hänger kvar och nu kan jag inte sluta le. Jag vill så gärna ha en liten pojke!