Vill ha

Jag vill inte ha ägglossning när han inte är hemma.
Jag vill inte ha jävla mens när vi är i Barcelona.
Jag vill inte ens ha någon graviditet.
Jag vill bara ha en unge till.
 
Längtan att få känna att nu är det nog. Att få känna mig klar med någonting, att gå vidare. Att sopa ihop alla bitar, utspridda likt konfetti, till en och samma hög. Att bit efter bit bygga upp igen och bli mig själv.

Den fjortonåriga poeten skriver igen

Jag har börjar läsa igenom de dikter jag skrev som barn. Även om jag grät mig igenom raderna då kan jag idag skratta högt när jag läser, ser datumen de är skrivna och till vem.
Jag kan höra människor prata om tiden som tonåring, att man kände så mycket då. Det var svart eller vitt, kärlek eller hat, helt underbart eller så jävla åt helvete.
Jag vet precis vad de menar men jag kan inte minnas det som något som var - för mig är det så än idag.
 

 
Gömmer mig bakom dig
Tittar fram och ser ljuset
Friheten
Den lockar inte
 
Står bakom dig
Önskar
Att jag istället kunde stå bredvid
Stå stadigt
 
Hitta mina egna ben
Segla iväg på ostadiga vingar
Osäkert
 
Kvävd
Får inte vara den jag är
Fången bakom slutna fasader
 
Har glömt vad kärlek är
Älskar
Att vara dig till lags
 
Året är 2002 och jag är (räknar på fingrarna) 15 år!

Har jag berättat hur han friade?

Januari. Det var helgen efter min födelsedag så att vi skulle bo på hotell var inget som gav mig misstankar. Den upplevelsen har en given plats på min önskelista till vad som än firas. Jag älskar hotell och allt vad det innebär. Var vi ska bo är däremot hemligt men jag har fått veta att vi ska mötas på Slussen efter mitt jobb och att jag ska ta med mig en klänning.
Jag försöker att inte tappa fattningen över att jag inte har kontroll och gör mitt bästa för att kunna njuta av ovissheten. Jag förhör även min syster och försöker kräma ur så mycket information det bara går om vad kvällen ska bjuda på. Hon tiger som muren. Det är första gången hon inte skvallrat till mig, första gången hon nekar mig sanningen för mitt eget bästa. Det är då jag förstår att han är den rätte. När hon kan dela något med honom så som hon alltid kunnat dela med mig - då är han min själsfrände liksom hon.
 
Kvällen kommer och hand i hand går vi från Slussens lilla torg till entrén på Hilton. Jag hoppar upp och ner av lycka, jag har aldrig bott på Hilton förrut. När hissen stannar på en våning där dörrarna till rummen ligger med brett mellanrum klappar jag händerna. En svit!
Jag är nöjd där och då men han har fler planer. Jag får en halv timma i badrummet för att göra mig iordning, sen kommer taxin. Jag får inte veta var vi ska.
Iförd en röd klänning och svarta stövlar viker jag in benen i taxin som kör genom vinternattens söder. Det tar inte lång tid innan jag förstår var vi är påväg.
Till restaurangen dit jag tog honom för att visa honom staden han hade flyttat till för min skull ungefär ett halvår tidigare. Från Kaknästornet ser vi hela stan, då en sensommarnatt, nu i midvinter. Att han den här kvällen ska visa mig mitt nya liv vet jag inte än.
Vi äter, dricker, pratar och skrattar. Timmarna går och plötsligt är vi ensamma kvar i matsalen, inte en människa syns till. Jag tittar på klockan och konstaterar att de har stängt. "För oss har de öppet" säger han med blicken fäst i min. Han säger mer, en kärleksförklaring följer till tonerna av romantisk musik, i skenet av levande ljus och med utsikt över vad som känns som hela världen. Vad han sa minns jag inte, det slog lock för mina öron av alla intryck och känslor med i samma stund han går ner på knä, tar min hand och öppnar sitt lock hör jag alla ord knivskarpt.
"Anna Miriam Hammarstad - Vill du gifta dig med mig?"
Kyparen ställer två glas champange på vårt bord utan att jag ser det, jag är förlorad i hans blick och med det den största vinnaren.
I hans ögon är jag komplett - Han är alla mina drömmar uppfyllda.
Två meningar jag hade med i mina löften till honom på vårat bröllop sommaren samma år.
 
Som ni förstår svarade jag: "JA!"