Ska vi slå vad?

Fan va det är svårt att få rätt temperatur i badrummet när man badar. Jag vill ha riktigt hett vatten men hatar att bli svettig om huvudet. Det måste alltså vara kallt i rummet men jag vill helst stänga dörren om mig för att verkligen känna att jag är ifred. Och så är det de där med fötterna som alltid är så kalla att till och med ljummet vatten får dem att svida.

Nu ligger jag här i alla fall. Och om temperaturen är mitt största problem vill jag anse att den här kvällen varit hyfsat bra. Jag tog en dag utan studier idag och jag tror att jag gör detsamma imorgon. För även om denna dag varit fin vill jag inte att den ska vara den bästa jordgubben. Jag vill ha den imorgon när vi ska vara tillsammans, fira 50% av graviditeten och få veta könet på vårt nya, och definitivt sista, barn.
Det är plågeri att ha ultraljud på eftermiddagen!

Efteråt vill jag köpa ett babyplagg i rosa eller blått. Även om vår dotter har majoritet av blå kläder i sin garderob, och snudd på inget rosa, så är det en rolig grej att slå in det yttepyttiga i ett paket och låta de stora öppna för att få reda på könet. De har fått betänketid till imorgonbitti men sen gäller det att satsa. Finns det en anledning att tävla och slå vad gör vi det gärna.
Jag tror på en flicka trots att mina odds är ganska dåliga. Av tre möjliga har jag haft tre fel såhär långt.
Vill ni vara med och gissa?

Oavsett får ni en glassig puss!

Garanterad medalj

Sverige vidare i hockeyn och vi vidare i livet. Om den här lediga perioden var en match så var gårdagen ett riktigt stolpskott, medan idag skulle säkrat en OS medalj och tagit oss till final.

Jag fick klart ett riktigt segt skolarbete imorse när min man tog vår dotter till badhuset. Idag var det hennes tur att få plaska lite och min hud hade aldrig klarat klor en dag till. Det fick bli deras stund tillsammans hur avundsjuk jag än är. Det är viktigt för alla parter att få egentid på tumanhand men det svider för den som inte får vara med. Jag försöker se det som en vuxen men mitt hjärta säger emot. Jag vill alltid vara med. Med de stora också. Det är inget jag kan kräva men min hand kommer alltid längta att få hålla i deras, mina fotspår ser sig om efter att få ha deras bredvid och min röst kommer alltid att fråga och önska deras i svar.

När Lola sov så såg vi hockeyn med sällskap av både lunch, efterrätt och snacks i soffan. Vi leker och jag pluggar lite till.

När jag äntligen lyckas känna mig duktig lämnar vi hos ännu en barnvakt och går på bio. Vi håller i handen, vi pussas och vi kramas i rulltrappan sådär perfekt och ovant som det blir när jag står ett steg över honom och vi blir lila långa.

Jag är så full med kärlek och det är ännu bara fredag. Den känslan kommer ni kanske aldrig att få uppleva och alla andra dagar i veckan avundas jag er inte. Men idag, just idag är det en obeskrivlig känsla - att vi har två hela dagar kvar.

En direktion

Revanschlysten på gårdagen ligger jag nu i badet och andas. Min trötthet på livet igår fick tre barn att somna i tid vilket resulterade i glada små ansikten imorse. Att vakna dagen mött av leenden kan vara allt som behövs ibland. Molnen präglar himlen och färgar den grå idag med men i mina ögon lyser solen. Ikväll ska vi äta middag och lyssna till historier om nya världar, främmande platser och ett paradis utan dess like. Min systerdotter är nyhemkommen från Kap Verde öarna och återberättade upplevelser från den, snart femåriga, tösen är det mest underhållande jag vet. Popcorn är ett måste!

Några dagar har lyckats passera och ännu återstår en vecka tills vi ses igen. Jag räknar ner men har fått finna mig i att det fortfarande är länge kvar. Jag börjar hitta mig själv någonstans i allt bråte. Jag har fått saker gjorda vilket inte alltid är en självklarhet.
Inbjudningarna till det första kalasets ut är klara och imorgon ska min stora kille få dela ut dem i klasserna. Ja, bjuder man precis alla så får man det.
(Linda, jag har en till dig också!)

Jag minns lyckan över att ha fest som liten, den är exakt densamma för mig nu. Födelsedagar är det bästa jag vet och sen barnen blev lite större är deras nu bättre än min egen. Att få ge bort ett minne är lycka för mig.
Förutom mina två större barns dagar som är inom räckhåll finns ett firande till jag längtar extra mycket efter. I julklapp fick min dotter två biljetter till One Direction's konsert i sommar, en till henne och en till mig. I lyckan fanns även en liten ångest över att berätta det för sina två bästisar. Rädslan över att skryta och göra dem avundsjuka. De gladdes såklart för hennes skull, så fina är de syskonparet. Vad varken dem eller min dotter vet är att det finns två biljetter till..