Mina idéer alltså ...

Ni är många runt omkring mig som har barn. Som har ett barn. Ett flertal av er väntar eller längtar efter ett barn till. Ni är modiga ni. Jag ler för att jag förstår er och skrattar för att ni inte har en aning. Men skrattar bäst som skrattar sist, det slog mig härom dagen. Även om det är mitt fjärde barn som är på ingång är det även mitt andra. De två äldsta är stora och dessutom varannan vecka barn. På deras pappa-vecka är även jag en barns förälder med all den lyx det innebär. Snart är det ändring på det, in i våra liv kommer ytterliggare ett och vad det är för en har vi ingen aning om. Kanske inte en enda rutin passar överrens med lillas?
 
Nu om dagarna kan jag sova middag när Lola sover om jag vill. Jag kan stanna uppe sent eftersom jag känner hennes morgontrötta humör allt för väl. Hon skiter oftast som alltid på samma tider och äter efter samma klocka. Jag kan träna varje dag för hon älskar att leka på gymmets barnpassning, av hundratals träningspass har de behövt ropa efter mig ett par gånger. Hon är lätt för hon är bara en. Snart är hon en av två och då kanske inget klaffar!
 
Jag undrar lite stillsamt hur genomtänkt detta var egentligen?

Min hand i din

Jag har ju hela glömt bort att berätta om det storslagna som hände häromdagen. Graviditetens typ första steg framåt, inskrivning på MVC. Min man var med men så var även vår dotter så hans uppmärksamhet gick till henne. Fler gånger än så kommer han nog inte kunna närvara på grund av sitt jobb men jag får väl anse mig van vid det här laget. Vi har fått tid för första ultraljudet också, vi hoppas båda på att kunna byta den till en som passar bättre. En måndag morgon eller en fredag eftermiddag står på önskelistan då dessa tider är de enda han kanske kan lösa, komma senare eller gå tidigare.

Ibland går jag in i perioder då jag ständigt förväntar mig det värsta. Min osvikliga tur finns alltid hos mig men den täcker inte allt. Det är mer som en försäkring som i slutändan ställer allt tillrätta. Olyckorna kommer längst vägen oavsett. Just nu är en sådan period, jag vet inte varför men bebisen i magen bidrar en aning kan jag tänka.
Jag vill bara se att allt är bra därinne. Är det inte det hoppas jag att min hand vilar stadigt av trygghet i en annan.

God Jul

I väntan på duschen vill jag passa på att önska er alla en riktigt god jul.

Familjen jag firar med är delvis min men många nära och kära fattas mig idag. Jag saknar mina barn, den minsta och den i magen är här men någonstans känns de stora barnen aningen mer som mina. Då jag inte älskar deras far slipper jag dela min kärlek till dem. Jag får älska dem av hela mitt hjärta och på mitt sätt utan påverkan av någon annan. Min man behandlar dem såklart som sina men en sådan kärlek vet jag inte om den är möjlig att känna för andras barn.
De har även funnits vid min sida, framför eller bakom, längre än någon annan. De har sett mig som ingen annan har och älskat mig som ingen annan gjort.

De har det bra idag, det vet jag. De får fira jul, inte som vi gör men som de gör. De influeras av olika traditioner och får lära känna olika människor. De kommer lära sig att mångfalld, mångkultur och olikheter är någonting positivt och de kommer veta att kärlek och familjeskap varken har en norm eller en mall.

När jag tänker på det är jag stolt över oss som vågade ta oss ur en dålig relation. För vår skull, för barnens och för familjen. Vi bröt ihop och gick vidare. Vi byggde upp något nytt, bättre och starkare och vi visade våra barn att kärleken övervinner allt. Den vi saknade tillsammans, fann vi hos oss själva och i nya relationer.