Album, bilar och varma skor

Jag känner en känsla av respekt för en artist när jag lyssnar på ett album från början till slut. I den ordning det var menat, med alla låtar oavsett favoriter.
På marken utanför ligger plättar av snö och i dryckeshållaren står en kaffe från McDonalds. Tonerna från Milow's live skiva fyller mig med minnen från spelningar jag upplevt med min man. Just vårt exemplar av denna platta är köpt direkt av artisten själv, han signerade med sitt namn och avslutade affären med en kram.

Jag tror att det var höst men jag kan ha fel. Vi hade precis flyttat ihop och köpt oss en bil. Vi var kärare än någonsin och i den gamla skrothögen tog vi oss till Göteborg för att se den singer/songwriter som skrivit många av de låtar vi utvecklat vår kärlek till. Bilen välsignades i det stora baksätet vid en trafikplats någonstans och under konserten dansade vi tätt intill varandra.
Skivan köptes direkt efter spelningens slut men i den gamla Volvon fanns ingen CD spelare. Vi fick nynna låtarna för varandra väl på väg hem igen.
Vi har kommit halvvägs när lamporna slocknar och styrningen börjar kärva. Vägen strax innan Jönköping är kolsvart och min trygga kille börjar besvärat vrida sig bakom ratten. Vi ska komma att lyssna på vår nya skiva fortare än vi anat tidigare. Lagom till att lamporna börjar lysa upp motorvägen dör hela bilen och på den fart vi har vid tillfället lyckas han svänga av och in på en bensinmack. Turen är inte slut där utan lyckas även erbjuda en hyrbil från den, egentligen stängda, uthyrningen.

Med stolsvärme om baken och kär upp över öronen fyller jag då alla mina sinnen med tonerna från skivan. Den killen som han var då har nu blivit till man, min man. Nu sitter han återigen vid ratten och kör och musiken är lika vacker nu som då. Bilen är utbytt, likaså baksätets funktion, där sover nu vår dotter tungt. Det blir tio dagar ifrån varandra, inte elva. Just nu är det bara lycka på vågen och vad som väntar är lika oundvikligt som att snöplättarna kommer ta över marken och göra mig lika kall om fötterna som mitt hjärta är när han är borta. Men jag lever av värme idag och när imorgon stundar får jag köpa varmare skor ...


Världens bästa pappa

Min älskade

Skriver i farten och förfryser fingrarna. Jag har många solar i mitt liv men den som gömmer bakom molnen är den mest efterlängtade nu.

Om den visste vilken kärlek jag hyser för den skulle den stråla i mitt ansikte var eviga dag. Den skulle omfamna min kropp med värme och färga min hud från likblek till gyllene. Den skulle finnas för mig så som jag finns för den och älska mig på lika villkor.
Fånga mig i sina armar, bära upp mig och snurra mig runt när jag springer emot den.
Värma mig när jag fryser. Plocka upp mig när jag är nere. Skänka mig lycka i sorgen. Den sviker mig aldrig, när den bara är här.

Solen alltså. Och han.

Systrar - Det är någonting magisk över det ordet

Jag tar djupa klunkar av min andra kopp kaffe och till musiken som dånar läser jag högt för Lola som tittar konstigt på mig från hennes lilla oas av leksaker på köksgolvet. Jag har skrivigt ett politiskt tal som ska redovisas muntligt via Skype om en stund. Min syster kommer snart och räddar mig från oron över ett barnskriksintro och legobitar som kastas likt tomater på en dåligt framförande.
Hon har räddat mig många gånger min syster, och jag henne. Hon är min jing och jag är hennes jang. Vi är som en åtta, utan ändar håller vi ihop - vi tar aldrig slut!
Hon är anledningen till att jag vill ge Lola en lillasyster.
 
Förutom matten är inte skolan så svår. Det är det tvungna som gör det svårt. Att hitta tid, inspiration och ork.
Som en motsats till den här bloggen.