Söta utan socker

Utan badkar hade jag inte överlevt vintern, och utan vettiga barn hade jag inte överlevt dess uppväxt.
 
En delad artikel på Facebook om lågstadieflickor med BH och smink chockerar inte mig. Det är min hemmaplan och jag har inside information från brottsplatsen dagligen. Min äldsta dotter går i tvåan. Det finns tjejer i hennes klass som har små bröst, av samma anledning som pojkarna i samma ålder med samma symptom, de är överviktiga. Tjejer i tvåan behöver inte BH, de behöver heller inte foundation eller mascara eller läppstift. Min dotter ber inte om det heller. I ett samtal med hennes fröken fick jag även veta att hon avrått en kompis att använda foundation för att det kan ge henne dålig hy. Det gör mig stolt.
Om hon inte varit en snäll flicka hade hon kunnat varna samma tjej om vad godis gör för samma organ samt med den övriga kroppen. Att neka en åtta årig flicka produkter för vuxna kvinnor tycks självklart för de allra flesta ändå. Men när jag som mamma till dagisbarn för första gången ifrågasatte personalens kunskap om kost och hälsa och krävde nolltolerans på socker i maten blev det ett jävla liv.
 
I skolan och på förskolor serveras fortfarande sylt och ketchup till maträtter det anses höra ihop med. Att man sedan matchade ihop dessa bullar med sylt och socker i olika former för så pass länge sedan, då ingen kunskap om dess biverkningar fanns, verkar ingen ta hänsyn till.
 
Att få snea blickar från andra mammor när jag innan kalaset fick förklara att mina barn inte fick äta godis och därför kunde få något annat i påsen vid fiskdammen fick jag vänja mig vid.
Idag är jag inte lika hård efter som jag inte känner att det är nödvändigt. Mina barn väljer självmant oftast andra alternativ och är aktiva barn av naturen. Jag oroar mig inte ett dugg för deras hälsa då jag har drillat den från start men jävlar vad jag har fått försvara mig för de valen.
 
Vad är en BH egentligen jämfört med ett ofungerande imunsystem?
Vad är lite läppglans jämfört med övervikt?
Vad är en underlagskräm jämfört med underlag för hjärt och kärlsjukdomar?
 
När dagen kommer då min äldsta dotter vill gå lös i sminkväskan ska jag räcka henne min och lära henne allt jag kan. Sen ska jag visa hur hon tvättar bort det och så ska hon få öva och öva och öva tills det ser så pass snyggt ut att hon slipper lämna hemmet som en clown.

Riv fasaden

När jag igår kom på att vi saknade frukost fick jag, minuterna före stängning, springa ner till, vad vi kallar, lyx-ICA. Allt är dubbelt så dyrt, vilket tyder på att det finns fler som jag i världen. Sista minuten människor.

Som sällskap pluggar jag in Hannah och Amandas senaste avsnitt av Fredagspodden. Jag hinner drygt 20 minuter för det är nära till affären, kallt ute och jag vet vad jag ska handla.
Det räcker för ännu en bekräftelse på att fler är som jag. De talar om sociala medier och bloggar med en så pass positiv aura att de lämnar läsaren med prestationsångest. Jag tänker ofrivilligt på min blogg, vad och hur jag skriver. Vilken känsla jag lämnar er i efter ett läst inlägg. Självklart förstår jag att det är lika olika som mängden besökare, men överlag..?

Min fasad är obefintlig. Jag filtrerar och förskönar inte. Jag stavar inte mys med tio Z och kallar oss för den perfekta familjen där alla ler och äter Toffifee i vår vita soffa.

Jag hoppas min blogg skänker er styrka genom att visa min svaghet. Att ni kan finna lycka i allt ni har som fattas mig. Att ni älskar er respektive för att den finns hos er när min inte gör det. Att förmågor som självrespekt och självförtroende inte kan tas förgiven. Att ni känner tacksamhet för de kroppsdelar ni har och inte hatar. De fighter med era barn som inte resulterar i skrik och gråt. De tårar som stannar i sina kanaler och inte hittar ner för era kinder om nätterna. Sömnen i sällskap eller i ensamhet utan vargtimmar och mardrömmar. Skinnet på näsan och fötterna på jorden.

Min verklighet är ingen dans på rosor, jag tror inte att någons är det. De som levererar den bilden må vara förbannat bra på att ljuga, jag hoppas de lurar sig själva också. Jag kan inte ens ljuga för andra...

Min älskade

Skriver i farten och förfryser fingrarna. Jag har många solar i mitt liv men den som gömmer bakom molnen är den mest efterlängtade nu.

Om den visste vilken kärlek jag hyser för den skulle den stråla i mitt ansikte var eviga dag. Den skulle omfamna min kropp med värme och färga min hud från likblek till gyllene. Den skulle finnas för mig så som jag finns för den och älska mig på lika villkor.
Fånga mig i sina armar, bära upp mig och snurra mig runt när jag springer emot den.
Värma mig när jag fryser. Plocka upp mig när jag är nere. Skänka mig lycka i sorgen. Den sviker mig aldrig, när den bara är här.

Solen alltså. Och han.