Trolleri och Terapi

Att han trollade bort en hel arbetsdag kanske inte är magi men det räcker fan för mig. Bara minuterna kvar och så kommer han hem. Jag har städat exakt hela dagen idag, stylat om köket och köpt färska tulpaner som står framför mig på köksbordet och sprider energi. Inte för att han kommer utan för att hans föräldrar kommer imorgon. Jag kan inte njuta av gäster i ett skitigt hem. När jag säger skitigt menar jag mindre rent ...
Jag har till och med tagit vara på vädret och tvättat fönster. Och jag hatar mig själv lite för att jag berättar så tråkiga saker för er men det är terapi för mig, att städa alltså. Det gör mig på bra humör och lite lugnare än vanligt, städning och träning har den effekten, och så han såklart.
 
Så imorgon efter veckans femte träningspass och med min man hemma från att jag slår upp ögonen på morgonen i ett skinande hem kanske livet är perfekt (?)
 
Vecka 22 idag förresten, heja heja!

Ett kort kapitell

I extas över att ni faktiskt önskat lite samtalsämnen vill jag besvara dessa med en gång. Tålamod är inte en av mina starka egenskaper precis, faktum är att det fattas mig helt.
 
På frågan om min terapi önskar jag att jag hade en långt avsnitt att berätta. En saga med brokig inledning, ett trassligt mittenparti och en lyckligt slut. Det finns dock knappt något att säga, jag gick två gånger och sen var det slut. Jag var botad.
Skämt och sido så var terapeuten jag gick hos avsedd som resurs inom försvaret och egentligen inget för sällskapssjuka fruar att utnyttja mer än ett par gånger. Jag kände inte heller att vi klaffade på den nivån som jag hoppats och såg därför ingen framtid med henne. När inte jag, som kan outa allt här, ens orkade med att säga i terapin att jag är gravid, då fick det vara.
Men steget att leta vidare efter den rätte för mig känns betydligt närmare nu än någonsin innan. En dag möts vi och då kommer jag att få lära mig allt om kärlek till mig själv.
 
Imorgon ska jag berätta om hur min mans flytt till huvudstaden kom sig och hur vi tog det enormt gemensamma beslutet att skaffa barn. Sa jag vi? Jag menade jag!

Fängelse och tortyr

Jag känner mig varken helad, renad eller frälsad. Men jag känner att jag vill gå dit igen. Det var inte alls som jag föreställt mig och det är någonting positivt.

För att försöka få bättre tajming på ägglossningen i fortsättningen köpte jag ett graviditetstest idag. Jag hade hoppats att det skulle räcka med att ha det i badrumshyllan för att mensen skulle komma, så lättlurad är den tydligen inte. Jag klarade inte av att göra det idag. Vad det än skulle visa vill jag inte veta, inte idag.

Imorgon kommer mina bästa tjejer hit. Den klick av kvinnor som råkade jobba på samma ställe under en period. En period som jag fastnade i och jag kan nog tala för alla oss när jag säger att det jobbet aldrig kommer att bli detsamma utan oss där, tillsammans!
Med dem här under mitt tak kanske jag vågar ta ett minus, för ett plus finns bara i drömmarna. Ju fler timmar som passerar på övertid desto svårare blir det att inte fantisera, det får mig att bygga upp ett hopp. 

Jag har hört att folk på långa fängelsestraff dör när de förlorar hoppet, mitt vill jag ta dö på. Dock känns min kropp som ett fängelse just nu. Jag har ingen kontroll över den, den låser in mig och får mig torterad. Jag plågas på värsta sätt innan jag avslöjar sanningen, faller ihop och blöder..