Hotellet Mamma

När alla barn är snälla, upp och ner och mer eller mindre såklart men i grund och botten snälla. När inskolningen på förskolan går så pass bra att jag snart undrar om jag är helt betydelselös i min yngsta dotters liv. När "ensamma-mamma" livet klaras av (jag vill säga med bravur men det vore att ljuga, men det klaras av). Och jag ändå känner för att checka ut från hotellet "Mamma" vars service tydligen är tillgänglig dygnet runt, där buffé är förväntat vid dagens alla mål och där "please clean my room" och "dont disturb" -skyltarna hänger framme samtidigt och hela tiden. Jag vill bo på någon annans hotell för omväxlingsskull. Ett hotell med en åldersgräns på 18 där det serveras champagne till frukost och där utbudet av serier i 48 säsonger är obegränsat.
Jag vill bo där även om jag vet att mitt eget hotell är bättre på många sätt. Jag vill stanna tills jag längtar hem igen, längtar hem på riktigt. För den här sommaren har jag flängt och furit och ställt upp och ställt in för andra. När pausen sen kom var den så kort och intensiv att den endast ledde vidare till mersmak.
 
Sas.se och hotels.com, ge mig styrka att orka de kommande veckorna!

Gör om, gör rätt

Om en månad är de äkta makar. Jag kommer inte att vara där på den offeciella bröllopsdagen då den utspelar sig på en liten grekisk ö och jag befinner mig i vecka 38. Jag kommer inte kunna hylla dem just den dagen mer än över telefon men sedan dagen de träffades har de haft min välsignelse.
 
Eller rättare sagt, till och med innan de träffades. Ni förstår, kärlekssagan de två delar började långt innan de träffades. De var då båda i andra relationer, i andra äktenskap. De såg in i andra ögonpar som såg tillbaka, men som inte såg dem för dem de var. De var fel. Men de bröt upp och de sökte och de fann. Och aldrig förr har det blivit så rätt.
 
Jag vill hedra de som vågar, inklusive mig själv. Oavsett förpliktelser och barn och lån och gemensamma framtidsplaner. Jag säger inte att man ska ge upp direkt och springa för livet men när försöken inte räcker, när ansträngningarna inte duger, när kärleken gör mer ont än gott... Gör om, gör rätt.
 
Min mamma gifter sig i sommar, de må vara för andra gången men det är inte mindre äkta för det. Kanske till och med mer, för denna gång vet hon vad hon säger ja till och med vem hon är beredd att göra den resan, dela resten av sitt liv med. Alla borde kanske gifta sig två gånger, vissa med samma som första gången, andra med någon ny.
 
Jag har aldrig sett dig så lycklig som nu och jag beundrar dig för att du vågade och vann, du är värd all kärlek och någon som ser dig och älskar dig för den du är och inte är!

Våra egna

Likt två superhjältar kommer de hem och räddar sin mor i nöd. De går ihop som de tre musketörerna och i sann "en för alla, alla för en" anda får de mig på fötter igen. Jag inte bara står stadigare när dem är här, jag står starkare. Som på nytränade ben pulserande av adrenalin reser jag mig och när deras viker sig orkar jag bära upp dem. Jag får ny kraft av att tvingas vara den starka, att behöva stötta.

Det är inte bara mig och min man vår frånvaro tär på. Barnen drabbas också. Denna gång hade det inte riktigt fastnat hos dem att han inte kommer till helgen och när det gick upp i deras tidsuppfattning hur länge det faktiskt kommer ta innan de ses igen brast det. Mitt i alla födelsedagskalas planer med kalenders framför oss såg de dagarna svart på vitt. Sida efter sida fick vi bläddra innan vi nådde fram till det datum då vi alla är samlade igen. Tårarna rann för samtliga kinder men jag fick bita ihop och trösta. Jag behöver tvingas till mitt vuxenskap ibland. Jag behöver påminnas om att jag är både äldst och störst och anses ta ansvar. 
Jag har varit mamma i snart tio år. Innan jag ens viste vad en förälder innebar var jag en själv. Det är så självklart att jag glömmer bort det ibland. Inte en dag kan jag minnas utan dem, de är en så stor del av mig att jag kan glömma bort att vi inte är samma.