Packa pappas kappsäck

Jag andas ut. Långa jävla andetag och det jag trodde skulle generera total ångest har istället lyft en sten från mina redan nedtyngda axlar. Jag har mailat skolan och bett om ett par veckor extra på kursen jag läser. Jag skäms för att jag inte pallar tempot samtidigt som jag skrattar åt mig själv som står i skam. Jag har för fan en melon mellan benen och tre vildingar i olika åldrar att styra upp, min man är hemma aldrig och jag börjar gråta för allt och ingenting. Det är okej att vika sig, jag vet det och nu känns det så mycket bättre.
 
Imorgon åker vi till landet, via min mamma och bonuspappa som är bosatta halvvägs till västkusten. Ikväll ska jag genomgå den mest påförestande fas jag vet, att packa. Men bryter jag ihop på vägen så slänger han upp mig över armen och bär mig sista biten. Han är stark min man. Ikväll kommer han hem.
 

Om de ändå var så fridfulla som de ser ut!

Semesterplaner och studiemoral

Jag förbereder mig inför tentorna genom att äta lunch över mobilen tittandes på Instagram. När jag äntligen slår upp datorn istället hinner jag inte ens in på skolans hemsida och min egen plugg-portal innan alla de olika resesajterna fattar tag i min längtan. Om en månad lite drygt ska vi åka.
 
Det blir halv semester enligt mig, han och jag och bara den lilla. På helsemester är vi själva och på osemester är vi allihop. Att åka med lilla familjen känns jätte bra just nu även om jag såklart alltid vill ha de stora med på äventyr också. Däremot så delar vi lätt upp oss när vi åker allihop, det blir en vuxen med de stora och en med den lilla. Oftast drar jag det kortaste stråt och får aggera babywatch. Eller drar och drar, det är de stora som tar den korta stickan och trycker upp den i mitt ansikte. Sen tar de sin absoluta favorit i handen, packar väskan med sitt bästa humör och skapar minnen för livet, utan mig. Som ni kan räkna ut är jag inte favoriten ...
Jag placeras i bebis laget, jag vinner i tid för mig själv när hon sover men det är fortfarande ett tröstpris i mina ögon. Påtvingad egentid där start och stop råder är svår att njuta av. Dessutom är sällskapstid den mest värdefulla för mig. En resa bara vi tre ger mig därför allt.
 
Ni märker vilken studiemoral jag har va?

Skit it

Imorgon kommer han hem och jag har varit helt sprallig hela eftermiddagen. Jag ska även iväg en sväng imorgon på kvällen så jag slipper sitta hemma och kolla på klockan. Förra gången var onsdagen olidlig, minuterna gick bakåt middagen blev nattamat. Bilen de körde gick ju sönder påvägen från Karlsborg till Stockholm också så värre kunde det knappast bli. Imorgon slipper jag det, kanske är det till och med han som får vänta några minuter på mig - det vore ju inte mer än rätt!
 
Min värsta pluggspärr verkar ha släppt nu också. Jag gav upp kampen om att vara så jävla bra jämt och nöjer mig med att bara klara dessa två kurser som jag nu läser paralellt med ett jävla liv i övrigt. Jag har fått riktigt bra betyg på allt jag läst hittills och kan satsa på kommande kurser också om jag vill det, just nu vill jag inte ens studera utan bara bli av med skiten och då är siktet på ett A något som gjort att jag knappt vågar öppna böckerna eller skriva en uppsats. Jag släpper det nu, godkänd duger gott. Skulle jag betygsätta mig själv är jag tveksam till om jag skulle komma långt över E i alla fall. Det är en befrielse att skit lite i vissa saker ibland.