Sömnlös med längtan efter vardag

Om du tänker dig alla ställningar man kan få till i en säng, och då menar jag inte heta sådana som osar sex, utan de du desperat försöker med när sömnen vägrar infinna sig!

Vi är samlade hela familjen hos min mamma för att fira mormor på 90 års dagen. Redan efter frukost idag lämnar vi barnaskaran och åker vidare på vuxen fest i Göteborg. Det blev en kort visit här tillsammans, kort och intensiv. På måndag plockar vi barnen här igen och åker hem. 

Jag är trött på semester nu, jag vill ha vardag igen. Rutiner och balans fattas mig även om jag aldrig haft så lågt blodtryck som nu. Det jag inte saknar är att han ska jobba igen, men såhär vill jag inte ha det jämt heller. Jag skulle kunna byta alla upplägg mot vårt. Semester ensam och vardag ihop.
Helgerna för mig själv och veckodagarna tillsammans. Vad som helst.

Men det var inget av ovanstående som fick mig att sova vaken inatt och trassla in mig i täcket fler gånger än jag kan räkna till. Vi blev osams igår, inte han och jag, då hade vi sett till att somna som vänner. Min andra relation som är minst lika stark men där den andra parten i duon är minst lika envis som jag och även en aning långsint. I ett bråk ger jag mig direkt efter, när det är ur mig är det över, jag fattar att det inte är så för alla.

Det handlade om uppfostran och föräldraskap, som det så ofta gör två morsor emellan. Jag försöker stå på hennes sida oavsett men det är svårt när hon inte står där själv. Jag vill hjälpa men blir frustrerad över att inte kunna och att inte heller vara en förebild av att uppfostra döttrar, snarare ett varnande exempel ibland.
Det var inget stor grej och vi kommer såklart att reda ut det, så som bästa vänner gör. Men fram till den kramen som bekräftar förlåtelsen går jag på nålar och andas tunga moln av rök.

Spya, träning och tårar

Han är nära nu men mitt vanliga "städar jag" har gått och gömt sig. Hon sitter väl och surar i det baklåsta förrådet. Tillsammans med toalettpappret jag lät bli att köpa då jag visste att det fanns hemma.

När jag kröp ner i sängen nyss så skrapades hela min rygg av grus från tre barns strumpor och byxor. Tårarna rinner när jag inser att jag inte kommer att kunna slappna av om jag inte byter lakan. Jag är känslig i vanliga fall, som gravid är det bortom denna värld. Jag känner mig stark på gymmet, men så fort jag trycker min hand mot dörrknappen och baxar ut vagnen försvinner styrkan. Den blåses bort av vinden utanför. Det lämnas i tyngderna på hyllorna, i svetten på mattorna och drunknar i bollhavet på minisats.

Jag kräks för en, tränar för två och gråter för en armé.

Önskan

Klockan är innan tio och jag är borstad, tvättad, avklädd och klar för sängen. Jag hann knappt lägga Lola i sängen innan jag gjorde mig själv i ordning för att också få krypa ner.
Hon somnar oftast med flaskan i munnen, ibland i sin egen men i regel i vår säng. Då hon inte vill hålla själv orkar jag inte stå böjd över hennes säng, det resulterar i kramp. Jag bär sen den lilla förslappade kroppen ett par rum bort, kysser hennes kind och lägger henne i spjälsängen efter att ha viskat i hennes öra att mamma och pappa älskar henne.
 
När jag själv kryper ner under det ena täcket i vår säng. I kylan och ensamheten. Då önskar jag att jag lät henne stanna hos mig. Att jag kunde snusa i lockarna i hennes nacke. Önskan är så vacker, så magisk, hur jag blir varm i hela min stora kropp av hennes lilla. Hur jag somnar in till tonerna av hennes andetag och hur vi, sida vid sida svävar i drömmarna tills morgonen gryr.
 
Verkligheten är inte ens i närheten. Hon viftar och kickar och bökar. Varannan gång vaknar jag av slag över näsan och varannan av en kissig blöja mot munnen. Murarna av täcken och kuddar klättrar hon lätt över och det är långt till golvet. Jag håller fast henne så gott det går, för jag kan ändå inte sova.
Ändå fylls jag av önskan varje gång jag ligger här ensam.