För alltid en stund

Tänk vad mycket det gör för humöret att få sova. Jag ska inte säga varken "sova ut" eller "inte bli väckt" men inatt har jag i alla fall sovit. Drömmarna är fortfarande frånvarande och något jag bara sysslar med när jag är vaken. Jag drömmer om allt. All tysthet i mitt huvud fyller jag upp med tankar, drömmar om saker, känslor och platser. Oftast om situationer jag kan komma på mig själv inte ens vilja ha på riktigt. Drömmarna är vackra just för att de är och förblir drömmar många gånger.
 
Onsdag och halvtid. Jag längtar efter honom på ett sjukt sätt. Denna vecka har vi möjlighet att prata i telefon men var gång har jag kommit på mig själv med att må sämre efteråt. Det brukar lyfta upp mig att höra hans röst, att få gnälla lite och berätta att jag saknar och älskar. När vi lagt på känner jag mig nu bara tom. Jag hör ljuden i bakgrunden och de skvallrar om att han är borta, långt borta. De hånar mig och sjunger retfulla sånger om att de har honom, och inte jag. Och så plötsligt måste han sluta och även om det är just vad jag vill också, att lägga på, så vet jag då vad som väntar. Tomheten.
 
I helgen ska vi prata. Endast de små är hemma då vilket brukar innebära mer vuxentid för oss, mer samtal och inte alls samma aktivitetsnivå. Vi skulle ha gått på fest men fick inte tag på barnvakt. Jag skulle kunna gå ensam och lämna honom hemma med barnen. Jag vill vilja det men gör det inte. Jag vill vilja vara rolig och tuff och självständig. Det är så mycket jag vill hela tiden, och drömmer om. Men det är inte på riktigt.
Den enda sanningen är att jag vill krypa upp i hans famn och stanna där för alltid och i helgen ska jag se till att få det, för alltid i alla fall en liten stund.

Som på film

Till er som trott att han, utan att varken tänka eller packa, hoppade in i en av Försvarets militärreggade bilar och i ilfart brände mot Stockholm bara minuterna efter vårt samtal igår. Till er vill jag säga att ni har fel.
Det hade varit som på film men vid det här laget borde både ni och jag veta att mitt liv är ingen romantisk komedi. Jag vill berätta en hjälte saga om hur min man går genom eld och vatten för mig, om hur han bär mig på sina bara axlar när jag har minsta lilla skoskav och om hur han kysser mina tårar en efter en. Kanske i tankarna men inte i praktiken. Han tröstar med ett "Du är så mycket starkare än du tror", följt av att han kanske kommer loss några timmar tidigare på fredag.
 
Hans sätt att hantera situationen får mig att inse att det kanske inte är så jävla farligt trots allt. Jag känner ingen annan som är tränad i nödsituationer så som han är och det gör mig lite lugnare bara av att han inte flippar ur.
 
Jag tar några djupa och rycker upp mig, försöker hänga kvar i något hållbart och stadigt utan att tänka på att den här grenen snart brister den också.

Vinterbadaren

Strax efter öppning stod vi utanför ICA, min dotter och jag. På klädda till tänderna för en förmiddag utomhus skyndade vi oss ut då prognosen varnade för regn senare under dagen. Vi laddade upp med ett flertal rullar MarieKex då den här stan är känd för Lola som full med änder. Hon älskar att mata fåglarna och jag älskar att strosa runt längs Vättern med en kaffe i handen och min dotter i den andra.
 
Just idag råkade jag dock släppa hennes lilla vantbeprydda fingrar för att skicka ett meddelande till min största tjej därhemma. Jag tar en bild ut över vattnet och komponerar en tillhörande text om längtan efter henne och hennes bror. En text om hur vi ska spendera en tid av sommaren här tillsammans allihop, om hur vi ska leka i parken jag nu befinner mig i tillsammans med Lola och lillasyster i magen, om hur vi ska grilla på stranden och bada sent om kvällarna. Jag får med allt jag vet att hon älskar och drömmer om liksom jag gör men jag hinner inte trycka på "skicka" förrän jag ser att min dotter redan gjort slag i saken och springer mot vattnet.
 
Jag vill lugna er en aning nu, det är sandstrand och långgrunt flera meter ut så direkt farligt är det egentligen inte. Men kallt är det, det vill jag lova. Till och med om somrarna blir Vättern aldrig riktigt varm och än är det långt kvar till sommar. Jag vet att jag kommer hetsa henne genom att springa efter så jag tar stora snabba kliv samtidigt som jag säger åt henne att komma tillbaka och åka i kanan. Hon vänder sig om och skrattar åt mig innan hon skuttar rakt ut i vattnet för att avsluta med ett dyk då hon tappar balansen. Jag måste säga att både skorna och overallen var förvånansvärt vattentäta men genom hål för hals och armar strömmade vattnet in. Mina Nike Free är inte vattentäta överhuvudtaget.
 
Nu äter vi MarieKex i soffan efter ett värmande bad i badkaret, utan full vintermundering.