Svaghet

Skolans sportlov innebär sovmorgon vilket ger mig nya barn. Utvilade, pigga och efter en lugn start på dagen är de båda sitt bästa jag. Jag passar på att njuta för snart är vi tillbaka med väckarklockan igen. Timmarna till de kommer hem från fritids är många och långa men sedan tickar det på bra. Jag saknar honom lika hysteriskt idag men känner ändå en klen tröst i att det "bara" är en vecka kvar.

Graviditeten glömmer jag bort med jämna mellanrum. Det gör mig inget då det kan vara ett av de värsta tillstånd jag vet. Jag vill kunna njuta, känna mig vacker och unik och med en sån där aura alla pratar om. Om mig osar det fisar och det enda som lyser om mig är min feta hy.
Jag känner mig inte det minsta fin och ju mer jag försöker, desto värre blir känslan. Med smink och fina kläder som ändå inte sitter bra framställer jag mig själv som utklädd snarare än uppklädd och skammen i pinsamheten att ens försökt förvärrar allt.

När de kommande månaderna med graviditet, nyförlösthet och amning är över ska jag kämpa för att bli nöjd med mitt yttre. Det inre kommer nog tyvärr inte komma förrän det får lite på köpet av det yttre. Kalla mig ytlig om ni vill men jag är nog bara inte starkare än så.


Vecka 18 igår

Briljant!

Ända till Lola tog över någon gång inpå småtimmarna var det hennes kommentar som höll mig vaken. Jag fick den igår på inlägget "Söta utan socker". Hon förklara sin situation och sina tankar över samma ämne som jag diskuterat kring, utseendefixering i åldern barn. Hon har sunda värderingar som så många andra men hon drar ett exempel jag bara inte kan släppa. Hon ursäktar sig över det i texten till mig och kallar det lite töntigt men det träffar mig som en pil. Töntigheten kanske passar mig, i alla fall gör enkelheten det.
 
 
Enkelt, kommer jag ihåg. Enkelt, fastnar. Enkelt, kan jag föra vidare.
Det hela byggde på något så simpelt som att istället för att berömma: "Va fin du är i ditt nagellack", roat säga: "Vad roligt det är att man kan måla naglarna i olika färger". Ta bort fokus från utseende och istället införa känslan av glädje. Att med små enkla medel bevisa hur kul man kan ha med sitt utseende utan att det ska vara fylld med fel och förbättringar.
Briljant!
 
Jag minns ett tillfälle starkt, min bror hade inte klippt sig på länge och vi i familjen fnissade lite åt hans burriga frisyr. Han själv var stolt och glad över att så många påpekade hans hår och log.
Hans flickvän förklarade lite försynt att de kanske skrattade för att det just inte var så fint ...
"Kan jag få folk att skratta så är det den bästa frisyren jag kan ha", blev hans svar.