Bak och fram

Hur underbar sommaren än hade varit så började den lida mot sitt slut. Året var 2009 och jag var 22. Någon direkt semester hade väl inte någon av oss kunnat plocka ut men att matcha våra ledigheter så gott det gick hade dugit bra. Vi sponsrade bensinmackar och statens järnvägar med allt vi hade över för att bara kunna vara varandra nära. Ibland väntade vi i varandras lägenheter ända in på småtimmarna för den andra att komma hem. Vi var tillsammans nästan hela sommaren men vi visste båda två att värmen skulle ta slut och milen mellan oss förbli 50 om ingen av oss tog sitt pick och pack och bytte hemstad. Skulle det fortsätta fick det bli så.
 
Då mitt bagage bestod av två små barn med tillhörande dagisplats och pappa, en fullt möblerad lägenhet på 110kvm och en fast anställning blev valet ganska enkelt. Han bodde inneboende och fick plats med sina ägodelar i baksätet på farsans volvo. Vilken sida som är fram och vilken som är bak diskuterar vi fortfarande men vi bor här just nu och säkert ett bra tag framöver.
 
På hans födelsedag i slutet av den sommaren tog jag honom till restaurangen i toppen av Kaknästornet. Vi åt en trerättersmiddag, skålade och såg ut över vår nya, gemensamma hemstad. Ungefär ett halvår senare friade han till mig i samma torn.

Talet som inte blev av

Jag går på toaletten oftare än jag behöver. Jag tittar i trosorna, synar pappret jag torkat mig med och letar med blicken i vattnet som fyller porslinet. Ingenting.

I somras var jag nästan två veckor sen. Helt övertygad om en graviditet gjorde jag ett test på Apotekets kundtoalett i Åsa. Den lilla sommarstaden mellan Göteborg och Varberg där vi de senaste åren spenderat semestrarna. Jag skulle göra testet, beskåda ett litet plus och bara några dagar senare få höja mitt glas till en skål på min mans födelsedagsmiddag. Jag skulle hålla ett tal om hur fin far han är till vår dotter och skoja om hur hårt hans arbete är i jämförelse med att vara hemma med barn. Med ironi och allvar i rösten skulle jag ha erkänt mig rädd för situationen som den nya tjänsten som militär skulle innebära för oss som familj. På den långa promenaden till Apoteket minns jag hur jag tänkte att detta händer för att vi kommer fixa det. Ett test vi kommer klara för att vi tillsammans är starka nog. Det som inte dödar härdar, hade jag skojat. Något liknande hade jag sagt i mitt tal där på terassen under seglet på hans födelsedag. Därpå hade jag ursäktat mig, ställt champagnen på bordet och skålat i saft.

Dagarna gick och hans födelsedag kom. Jag höll inget tal. Jag fick mens väl hemma igen samma eftermiddag. Testet på toaletten skrek Inte Gravid!

Album, bilar och varma skor

Jag känner en känsla av respekt för en artist när jag lyssnar på ett album från början till slut. I den ordning det var menat, med alla låtar oavsett favoriter.
På marken utanför ligger plättar av snö och i dryckeshållaren står en kaffe från McDonalds. Tonerna från Milow's live skiva fyller mig med minnen från spelningar jag upplevt med min man. Just vårt exemplar av denna platta är köpt direkt av artisten själv, han signerade med sitt namn och avslutade affären med en kram.

Jag tror att det var höst men jag kan ha fel. Vi hade precis flyttat ihop och köpt oss en bil. Vi var kärare än någonsin och i den gamla skrothögen tog vi oss till Göteborg för att se den singer/songwriter som skrivit många av de låtar vi utvecklat vår kärlek till. Bilen välsignades i det stora baksätet vid en trafikplats någonstans och under konserten dansade vi tätt intill varandra.
Skivan köptes direkt efter spelningens slut men i den gamla Volvon fanns ingen CD spelare. Vi fick nynna låtarna för varandra väl på väg hem igen.
Vi har kommit halvvägs när lamporna slocknar och styrningen börjar kärva. Vägen strax innan Jönköping är kolsvart och min trygga kille börjar besvärat vrida sig bakom ratten. Vi ska komma att lyssna på vår nya skiva fortare än vi anat tidigare. Lagom till att lamporna börjar lysa upp motorvägen dör hela bilen och på den fart vi har vid tillfället lyckas han svänga av och in på en bensinmack. Turen är inte slut där utan lyckas även erbjuda en hyrbil från den, egentligen stängda, uthyrningen.

Med stolsvärme om baken och kär upp över öronen fyller jag då alla mina sinnen med tonerna från skivan. Den killen som han var då har nu blivit till man, min man. Nu sitter han återigen vid ratten och kör och musiken är lika vacker nu som då. Bilen är utbytt, likaså baksätets funktion, där sover nu vår dotter tungt. Det blir tio dagar ifrån varandra, inte elva. Just nu är det bara lycka på vågen och vad som väntar är lika oundvikligt som att snöplättarna kommer ta över marken och göra mig lika kall om fötterna som mitt hjärta är när han är borta. Men jag lever av värme idag och när imorgon stundar får jag köpa varmare skor ...


Världens bästa pappa