Lagom finns inte

Styrkekontot som var fullt imorse har sinat under dagen, likt sanden i ett timglas har den runnit ur mig. Nu återstår en liten gnutta grus på botten och jag hoppas kunna hålla ut till läggdags av Lola!

Själv har jag laddat för veckan med hyrfilmer och Turkisk yoghurt. Det och riskakor med ost och gurka är typ det enda jag är sugen på. Och glass såklart men det låter jag bli. Suget efter sötsaker mättas inte hos mig utan eskalerar och överträffar sig själv om det triggas med lite. Lagom finns inte i min värld när det gäller något.

Jag klickade mig runt på ett par olika hemsidor idag och köpte snudd på alla julklappar. Jag kan förstå stämningen det skänker att titta i skylltfönster, dricka varmchoklad med grädde ur en abnorm kopp på café eller strosa i armkrok under en ljusdekorerad stad till knastret av snö under skosulorna.
Jag förstår det och jag avundas de få som upplever city och julshopping på det viset. Jag vet av erfarenhet att jag inte är en av dem.
Jag är den som alltid väljer fel kö när jag ska betala. Den som omöjligt kan klä mig för både utomhus och inomhus bruk. Den som får ont i huvudet av belysningen i varuhusen och panikångest av att trängas. För att inte tala om hur det är med barn och barnvagn i butiker ...
www.internet-räddar-julen.nu

Fängelse och tortyr

Jag känner mig varken helad, renad eller frälsad. Men jag känner att jag vill gå dit igen. Det var inte alls som jag föreställt mig och det är någonting positivt.

För att försöka få bättre tajming på ägglossningen i fortsättningen köpte jag ett graviditetstest idag. Jag hade hoppats att det skulle räcka med att ha det i badrumshyllan för att mensen skulle komma, så lättlurad är den tydligen inte. Jag klarade inte av att göra det idag. Vad det än skulle visa vill jag inte veta, inte idag.

Imorgon kommer mina bästa tjejer hit. Den klick av kvinnor som råkade jobba på samma ställe under en period. En period som jag fastnade i och jag kan nog tala för alla oss när jag säger att det jobbet aldrig kommer att bli detsamma utan oss där, tillsammans!
Med dem här under mitt tak kanske jag vågar ta ett minus, för ett plus finns bara i drömmarna. Ju fler timmar som passerar på övertid desto svårare blir det att inte fantisera, det får mig att bygga upp ett hopp. 

Jag har hört att folk på långa fängelsestraff dör när de förlorar hoppet, mitt vill jag ta dö på. Dock känns min kropp som ett fängelse just nu. Jag har ingen kontroll över den, den låser in mig och får mig torterad. Jag plågas på värsta sätt innan jag avslöjar sanningen, faller ihop och blöder..

Isande medvind

Ibland är det ett rent helvete att resa med barn. Även om jag gör mitt yttersta för att tajma sovrutiner med avgångar, bunkrar med picknick för att stimulera alla olika smaklökar och med omsorg bokar specifika platser på tåget för att få sitta i anslutning till vagnen och med längsta möjliga avstånd från eventuella djur.
Ibland klaffar inget som det borde och mitt självförtroende som mamma släpas efter tåget. Ibland skriks och gapas det. Bråkas och fjantas.

Idag däremot, är inte ibland. Förutom att jag skållade sönder tungan på min ta med kaffe har allting gått smärtfritt. Försjunken i mina tankar utan internetuppkoppling funderar jag över hur jag skulle vara som människa med vinden i ryggen. Om jag inte behövde förvånas de gånger saker och ting gick min väg. Om planer gick i lås och drömmar i uppfyllelse. Om färden över öppet hav fick ro i hamn.

Det sägs att det som inte dödar härdar och visst lever jag än. Men jag är långt ifrån härdad och på insidan svagare än de flesta som passerar mina tankar.
Jag hoppas medvinden håller min rygg rak och för min kropp framåt även när solen går ner bakom horisonten. Det blåser kallt men med luvan uppfälld skyddar jackan mitt hjärta från den värsta kölden.