Konst

Dagen efter kvällen innan. Baksmälla. Egentligen inte på grund av alkohol utan som ett bakslag på helgens känslofylla. Glädjetårar och magknip av skratt. Varma kramar i bekanta famnar och fasta handslag men nya händer.

Leendet i ansiktet mitt emot mig smittar av sig i mitt. Glittret i ögonen som ser in i mina fyller min blick med hopp. Samtal in i oväntade ämnen fårvånar mig och mjuka knuffar i ryggen gör min väg framåt lite lättare, lite rakare.

Nu är festen slut och över mina sinnen ligger krossat glas. Det luktar unket av dagarna som passerat och huvudet dunkar lika hårt som hjärtat slår.
Minnena är fortfarande osande färska och ligger och pyr bakom väggen av ångest som sakta men säkert växer sig större och starkare. Jag vill stoppa, spola tillbaka och göra om utan att ändra ett enda moment, en enda sekund. Det känns fint och fult på samma gång, likt ett konstverk.


Tvingade foton blir aldrig bra

How I met your father, part 2, day 3 - ...

De få minuternas sömn känns inte av men de många timmarnas kyssar bränner i mitt ansikte.
Jag äter frukost under tystnat men inom mig skriker hjärtat. Hjärnan skriker den också, den står rakryggad med armarna i sidorna och vrålar för full hals till mitt jämfothoppande hjärta. "Vi ska åka nu! Glöm honom!!".
I bilen sitter försöker Linda förhöra mig om kvällen innan. Jag blir arg på mig själv över att jag rodnar, över att jag inte kan ge henne smaskigt skvallet om hett sex utan bara piper "Vi kysstes".
"Kysstes?" svarara hon förvånat och lika besviken på att bli snuvad på snuskiga scener som jag är på att få leverera dem.
"Du gillar ju inte ens att kyssas!".
Det gjorde jag inte, tills jag träffade den som kunde matcha min mun, min tunga, min hud, - som han.
Eventet pågår hela helgen, vi fortsätter leverera på jobbet om dagarna och på krogen om nätterna. Att förtränga tankarna på honom tar all min kraft, vi sms.ar och jag gör mitt bästa för att hålla det på en flörtig nivå. Han berättar att han har en helg i Stockholm bokat i Augusti för att se Coldplay, bo på hotell och festa. Det är Mars nu men jag försöker trösta mig med att tiden kommer gå fort när sommaren kommer. När den konserten väl kommer behöver han inte fundera på hotell i huvudstaden, vi bor redan ihop. Bara ett litet stickspår.
Hur jag känner egentligen behåller jag för mig själv, ljuger jag tillräckligt bra kan jag lyckas hålla god min för den kille som väntar väl hemma igen. Jag kan inte kalla honom pojkvän för han är gift, mer som en vän med fördelar.
Vi har inte träffats så länge och ses heller inte så ofta men vi har en resa bokad till Dubai om ett par veckor.
Dagarna går och jag ska inte trötta ut er med tiden som följer tills jag åker tillbaka till Göteborg.
 
Jag låser upp lägenheten, ställer min största resväska i hallen, den som jag tidigt imorse fick hoppa på för att få igen. Packar om i en mindra väska, slänger den över axeln och låser dörren igen. Min syster fick en bebis igår, hon är irriterad med all rätt över att jag bara hinner förbi på BB en snabbis innan tåget går mot västkusten.
De kommande månaderna ska jag bli en av SJ´s främsta sponsorer och den här vändan är den första på mitt livs kärleksresa. Han vet att jag kommer men han jobbar sent ikväll. Jag är i så pass god tid att hans samvete får honom att be sina vänner att hämta mig vid stationen och ta med mig ut. Att "ta hand om mig". Ni ska snart få höra vilka fina grabbar det är...
 

 
Nu ska jag njuta av att ha huset fullt med kaos då alla barn är hemma igen!

Ansvars-full

Jag tog ett vuxet beslut igår.
Jag är gift och har tre barn. Min man är hemma så sällan. Jag är ansvarsfull. Lite så tänkte jag...
- Och så gick jag ut!
Ångesten idag är inte att tala om men jag är osäker på om den hade varit lindrigare om jag stannat hemma. Nu har jag i alla fall en bakfylla att luta mig på. Mitt hjärta känns mindre brustet då huvudvärken tar över. Den rubbade vätskebalansen i min kropp kanske bidrog till att tårarna upphörde lite fortare än vanligt imorse.
Nedräkningen har börjat igen och som jag sagt tidigare, måndagarna är värst - alla kvar och ingen avklarad!
 
Till min stora tröst är det idag mamma-måndag. Det är en rolig vecka vi har framför oss tillsammans, jag återkommer om det. Nu väntar bakispizza.