En picknick i parken ...

Jag tror att jag gör det lätt för mig när jag bestämmer mig för pizza-picknick i parken istället för att handla och laga middagsmat till mig och barnen. Min syster vill vara med och erbjuder sig att handla kalaset på vägen från jobbet. "Perfekt"! tänker jag då hennes tajming resulterar mer i middagstid än vad det gjort om jag köpt med maten då vi passerar, direkt efter förskolan.
 
Timmen jag trodde att jag tjänat och tålamodet jag trodde att jag vunnit kastades tillbaka i mitt ansikte likt en boomerang som jag själv triumferande sulat iväg.
 
Samtliga fyra barn gnällde och bråkade om varför inte maten var klar och hur lång tid det kunde ta att handla en pizza eller två. Hur fan jag än la filten på gräsmattan så låg den fel för någon och en tredje fick inte plats och en annan kunde inte sitta så för det gjorde ont och en fjärde försvann. Jag vill gråta och jag börjar smått - men så dyker middagen upp och alla är lugna. I typ tre och en halv tugga.
 
Då jävlar vänder de små på steken och ska plötsligt överösa mamma med kladdiga pussar med munnen full med mat och kramas och klappas med flottiga fingrar på nya vita t-shirten. Att de höll på att dö av hunger ett par minuter tidigare är tydligen redan bortglömt och nu vill alla hellre batikmåla mina kläder med ostflott och frityrolja.
 
Vi går hem. Det är 200 meter och tar 35 minuter.
 
Imorgon ska vi föräldrar till barn i femman se en musikal barnen har gjort, därefter ska det spelas brännboll och grillas hamburgare till middag. Vuxna och barn. Hela familjen och "alla syskonen är såklart välkomna".
Jag längtar...

Hotellet Mamma

När alla barn är snälla, upp och ner och mer eller mindre såklart men i grund och botten snälla. När inskolningen på förskolan går så pass bra att jag snart undrar om jag är helt betydelselös i min yngsta dotters liv. När "ensamma-mamma" livet klaras av (jag vill säga med bravur men det vore att ljuga, men det klaras av). Och jag ändå känner för att checka ut från hotellet "Mamma" vars service tydligen är tillgänglig dygnet runt, där buffé är förväntat vid dagens alla mål och där "please clean my room" och "dont disturb" -skyltarna hänger framme samtidigt och hela tiden. Jag vill bo på någon annans hotell för omväxlingsskull. Ett hotell med en åldersgräns på 18 där det serveras champagne till frukost och där utbudet av serier i 48 säsonger är obegränsat.
Jag vill bo där även om jag vet att mitt eget hotell är bättre på många sätt. Jag vill stanna tills jag längtar hem igen, längtar hem på riktigt. För den här sommaren har jag flängt och furit och ställt upp och ställt in för andra. När pausen sen kom var den så kort och intensiv att den endast ledde vidare till mersmak.
 
Sas.se och hotels.com, ge mig styrka att orka de kommande veckorna!

Spegel spegel

I spegeln imorse möttes jag av ett leende och glittrande ögon som lös av hopp och längtan. Det var en vacker syn i jämförelse med vad som brukar se tillbaka på mig. "Kan det ha gått över en natt ändå" tänkte jag, men bakom bebisen i min famn och under det täcke jag lindat om henne gömde sig det som spegelbilden inte visade just då. Jag lät det gömmas och startade dagen på bästa sätt. De stora barnen störtade in med dunder och brak och efter att ha pussat på och busat med ina småsyskon åt vi en lång och härlig frukost.
 
Med ett stängt fritids och tio pappa-dagar att ta ut i samband med förlossning är vi hemma allihop. Att det är just måndag spär på lyxkänslan ännu lite mer. Jag blir varm in i djupet av mitt hjärta att ha dem alla runt omkring mig, även om en direkt efter frukosten försvann till en kompis och den andres bästa vänner kom hit. Lite ärenden på olika håll delade även upp mig, min man och de små men ändå känner jag samhörigheten. Vi kanske inte är på varandra men vi är nära och vi kommer att sluta upp tillsammans innan dagen är slut. Det är mitt bästa.