Vänner och fiender

Om jag inte tidigare idag hade bokat min första terapitid hade allt mitt hopp varit som bortblåst nu. 
Det är anmärkbart hur en så underbar dag där jag som mamma, med stor hjälp av min bästa vän, kunnat leverera perfekta kalas outfits till samtliga barn. Efter 4 timmar i inomhuscentrumet beslutade vi oss för det bästa till alla och det resulterade i applåder väl hemma igen.

Jag kände mig inte bara som en bra mamma utan tyckte om mig själv för att jag burit upp ett bra humör hela dagen. Haft tålamod med de små och valt med omsorg utan stress i magen och panik i huvudet. Jag har även tänkt på min man med kärlek och längtat till imorgon utan missnöje över att han inte är här idag. För en sekund är jag Supermom och Wonderwoman i ett!

Men då kommer hon, den enda som kan golva mig med bara blicken. Hon lägger till ord och meningar till glöden i ögonen och allt som tagit mig en hel dags medgångar att bygga upp raseras. När hon svidar om till fiendeförklädnad har inga av mina superkrafter någon effekt. Hon är större, starkare, åtta år och vinner oavsett om hon förlorar. 
För min förlust är ett faktum i samma stund som hon brister.

Tre varianter av - klädd

Hur självupptagen får man vara? Ni har ju ställt frågor som jag helt glömt bort att svara på. Imorgon kommer inlägg om hur alla familjemedlemmar hänger ihop, vem som bor var och hur livet emellan oss hänger ihop.
Jag tänkte även berätta fortsättningen på min och Per´s första dejt-helg. Hittills har ni ju bara hört om första kvällen och morgonen efter ... trodde ni det var slut där? Då underskattar ni mig och min pinsamhet, det kommer mera!
Det där med att fota och lägga upp de kläder jag köper på lågpriskedjor typ en gång om året känns inte aktuellt eller relevant. Jag har även svårt att tro att någon skulle finna det inspirerande. Då jag är en tjej ständigt klädd i träningskläder känner jag mig finklädd i ett par jeans och en kofta och utklädd i typ allt annat. Till studenten om ett par veckor har jag däremot köpt en klänning som jag känner mig fin i, uppklädd. Den ska ni få se - men inte förrän dess.
 
 
Mitt absoluta favoritplagg - mössa

Köper lite glädje

Jag gick in i en affär idag för att köpa en ny mössa till Lola. Jag hittade en som vi båda gillade nästan lite för fort. Oftast går jag inte ens igenom dam avdelningen för att titta till mig och gör jag det sveper jag hastigt med blicken över plaggen. Väldigt sällan sträcker jag ut min hand för att känna på tyget och snudd på aldrig testar jag något jag gillar i provrummet. Idag var ingen vanlig dag.
Säkert tio olik plagg i vad jag tror är min storlek följde med in bakom skynket, Lola sov i vagnen och jag hade en stund för mig själv. Inte allt passade men tillräckligt mycket för att göra mig på bra humör och låta det finaste följa med mig hem. Förutom den lilla mössan köpte jag bara saker till mig själv, jag kan inte minnas när det hände senast. Lycka kan inte köpas för pengar - men glädje kan, och det räcker gott och väl ibland!