Svaghet

Skolans sportlov innebär sovmorgon vilket ger mig nya barn. Utvilade, pigga och efter en lugn start på dagen är de båda sitt bästa jag. Jag passar på att njuta för snart är vi tillbaka med väckarklockan igen. Timmarna till de kommer hem från fritids är många och långa men sedan tickar det på bra. Jag saknar honom lika hysteriskt idag men känner ändå en klen tröst i att det "bara" är en vecka kvar.

Graviditeten glömmer jag bort med jämna mellanrum. Det gör mig inget då det kan vara ett av de värsta tillstånd jag vet. Jag vill kunna njuta, känna mig vacker och unik och med en sån där aura alla pratar om. Om mig osar det fisar och det enda som lyser om mig är min feta hy.
Jag känner mig inte det minsta fin och ju mer jag försöker, desto värre blir känslan. Med smink och fina kläder som ändå inte sitter bra framställer jag mig själv som utklädd snarare än uppklädd och skammen i pinsamheten att ens försökt förvärrar allt.

När de kommande månaderna med graviditet, nyförlösthet och amning är över ska jag kämpa för att bli nöjd med mitt yttre. Det inre kommer nog tyvärr inte komma förrän det får lite på köpet av det yttre. Kalla mig ytlig om ni vill men jag är nog bara inte starkare än så.


Vecka 18 igår

Väck mig då

Han lagar mat och jag viker tvätt. Vårt lilla barn springer mellan rummen och hittar på lekar att visa upp för sina föräldrar. I magen ligger ännu en liten på tillväxt och sprattlar. Jag kan känna rörelser från den där inne nu.

Vi har fått mycket gjort i helgen. Både tillsammans och var och en för sig. Både praktiskt och lustfyllt, planerat och spontant. Tanken på att det ska ta slut redan dagen därpå är lika främmande varje gång. Verkligheten glöms så lätt men lurar ständigt runt hörnet. Och denna gång tittar den fram med besked, inte förrän nästnästa helg kommer han igen.

Jag vill somna inatt och vakna av solens strålar om veckor framåt. Under nästa ledighet ska vi åka utomlands. Vi har inte bestämt var än men för min del kvittar det, jag vill vara vara där nu. Fler veckor avklarade av graviditeten och grader som kan värma upp även det mest frusna hjärta. Strålar av lycka och beröring som varar längre än jag kan minnas den. Väck mig då.

Den värsta tiden på den bästa dagen

Tiden tar ju aldrig slut.
Ju fler gånger jag ser på klockan ju färre minuter passerar. Börjar jag med middagen nu hinner den kallna innan han är hemma. Jag vill aktivera mig för att glömma bort tiden som återstår men Lola vill inte göra annat än vara nära, helst på.

Meddelandet att han var på väg kom så mycket senare än det brukar. Hela förmiddagen hade jag hoppats och trott det motsatta och besvikelsen skaver än.  Fredagar är ändå min bästa dag men det är den längsta också och det är tyvärr inte alla stunder som gör dagen värd sin placering. Dessa timmar, när eftermiddag blir till kväll, skulle platsa bättre på en måndag.