En direktion

Revanschlysten på gårdagen ligger jag nu i badet och andas. Min trötthet på livet igår fick tre barn att somna i tid vilket resulterade i glada små ansikten imorse. Att vakna dagen mött av leenden kan vara allt som behövs ibland. Molnen präglar himlen och färgar den grå idag med men i mina ögon lyser solen. Ikväll ska vi äta middag och lyssna till historier om nya världar, främmande platser och ett paradis utan dess like. Min systerdotter är nyhemkommen från Kap Verde öarna och återberättade upplevelser från den, snart femåriga, tösen är det mest underhållande jag vet. Popcorn är ett måste!

Några dagar har lyckats passera och ännu återstår en vecka tills vi ses igen. Jag räknar ner men har fått finna mig i att det fortfarande är länge kvar. Jag börjar hitta mig själv någonstans i allt bråte. Jag har fått saker gjorda vilket inte alltid är en självklarhet.
Inbjudningarna till det första kalasets ut är klara och imorgon ska min stora kille få dela ut dem i klasserna. Ja, bjuder man precis alla så får man det.
(Linda, jag har en till dig också!)

Jag minns lyckan över att ha fest som liten, den är exakt densamma för mig nu. Födelsedagar är det bästa jag vet och sen barnen blev lite större är deras nu bättre än min egen. Att få ge bort ett minne är lycka för mig.
Förutom mina två större barns dagar som är inom räckhåll finns ett firande till jag längtar extra mycket efter. I julklapp fick min dotter två biljetter till One Direction's konsert i sommar, en till henne och en till mig. I lyckan fanns även en liten ångest över att berätta det för sina två bästisar. Rädslan över att skryta och göra dem avundsjuka. De gladdes såklart för hennes skull, så fina är de syskonparet. Vad varken dem eller min dotter vet är att det finns två biljetter till..

Väck mig då

Han lagar mat och jag viker tvätt. Vårt lilla barn springer mellan rummen och hittar på lekar att visa upp för sina föräldrar. I magen ligger ännu en liten på tillväxt och sprattlar. Jag kan känna rörelser från den där inne nu.

Vi har fått mycket gjort i helgen. Både tillsammans och var och en för sig. Både praktiskt och lustfyllt, planerat och spontant. Tanken på att det ska ta slut redan dagen därpå är lika främmande varje gång. Verkligheten glöms så lätt men lurar ständigt runt hörnet. Och denna gång tittar den fram med besked, inte förrän nästnästa helg kommer han igen.

Jag vill somna inatt och vakna av solens strålar om veckor framåt. Under nästa ledighet ska vi åka utomlands. Vi har inte bestämt var än men för min del kvittar det, jag vill vara vara där nu. Fler veckor avklarade av graviditeten och grader som kan värma upp även det mest frusna hjärta. Strålar av lycka och beröring som varar längre än jag kan minnas den. Väck mig då.

Reflex

Smygande idag. Långt ifrån övertygande men jag har mått lite bättre, varit aningen gladare, orkat lite längre och inte skrikigt en enda gång. Det är en dag närmare helg, det kan vara det. Det kan även vara att jag inte delat ut den lilla energi jag lyckats jobba upp, jag har sparat den för mig själv och fått fina tillskott av mina barn.

Jag ska ruva på den så länge jag bara kan och, likt en parasit, suga åt mig all jag kan få av andra. Jag ska låta den växa av min svaga kroppsvärme och viska ömma ord i dess öra. Alla de ord jag vill säga till de jag älskar men inte kan. Avståndet har fixat det så.

När bollen av energi är stor och stark ska jag plantera in den i mitt huvud, allt annat där inne får göra plats, det är mest skräp ändå. Jag ska lysa som en sol och stråla som en stjärna. Tyvär är det en reflex, den behöver ljus emot sig för att slå tusenfallt tillbaka.