Ska vi slå vad?

Fan va det är svårt att få rätt temperatur i badrummet när man badar. Jag vill ha riktigt hett vatten men hatar att bli svettig om huvudet. Det måste alltså vara kallt i rummet men jag vill helst stänga dörren om mig för att verkligen känna att jag är ifred. Och så är det de där med fötterna som alltid är så kalla att till och med ljummet vatten får dem att svida.

Nu ligger jag här i alla fall. Och om temperaturen är mitt största problem vill jag anse att den här kvällen varit hyfsat bra. Jag tog en dag utan studier idag och jag tror att jag gör detsamma imorgon. För även om denna dag varit fin vill jag inte att den ska vara den bästa jordgubben. Jag vill ha den imorgon när vi ska vara tillsammans, fira 50% av graviditeten och få veta könet på vårt nya, och definitivt sista, barn.
Det är plågeri att ha ultraljud på eftermiddagen!

Efteråt vill jag köpa ett babyplagg i rosa eller blått. Även om vår dotter har majoritet av blå kläder i sin garderob, och snudd på inget rosa, så är det en rolig grej att slå in det yttepyttiga i ett paket och låta de stora öppna för att få reda på könet. De har fått betänketid till imorgonbitti men sen gäller det att satsa. Finns det en anledning att tävla och slå vad gör vi det gärna.
Jag tror på en flicka trots att mina odds är ganska dåliga. Av tre möjliga har jag haft tre fel såhär långt.
Vill ni vara med och gissa?

Oavsett får ni en glassig puss!

Lite sprattel är allt jag begär

I bilen påväg till KUB-test och min puls har nått max för länge sedan. Egentligen har jag väl ingen direkt anledning att vara så nervös men i detta fall är det just det som är anledningen. Att vi äntligen blev gravida känns fortfarande overkligt och tajmingen kunde inte varit bättre. Förutom lite illamående har jag mått hur bra som helst. Hela situationen just nu är lite för bra för att vara sann. Jag vill så innerligt och oftast brukar det resultera i katastrof och bakslag.
Håll tummarna med oss för att nästa inlägg innehåller en svartvit ultraljudsbild föreställande En Frisk Bebis!

Hur barn blir till

Och så kom även vi till barnfrågan. Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg varken när eller hur men jag vill minnas att jag redan tidigt i vår relation gjorde klart att ska det bli några barn så får det bli snart eller inte alls.
Ett svårt beslut att fatta med någon man nyss träffat kan jag förstå men när han stod där på knä framför mig antog jag att han köpt mina argument.
Att han ansåg mitt JA som ett bevis på hans, att vänta, skulle komma att bli lite av vår första kris.

Men det skulle dröja till efter både bröllop och bröllopsresa innan det kom på tal igen. Vi hade ett tufft första år som Herr och Fru Andersson, jag ska inte sticka under stolen med det. Men vi löste det tillsammans och resultatet av allt försoningssex var att få meddela min äldsta dotter på hennes födelsedag att hon skulle få det hon önskade sig allra mest, ett syskon.

Ett par månader senare drogs presenten in, det gick inte vägen. Oense eller inte om föräldrarollen var perfekt för oss just då så blev vi så glada när vi fick veta att vi väntade dig. Mitt då hittills enda, enbart positiva, graviditetsbesked.
Det blev inget litet syskon till mina stora barn den gången och i rädslan av att det skulle hända igen backade min man. Jag däremot körde på som en bulldozer och över kördes det lilla hopp som återstod.

Det tog månader och inget hände. Jag bestämde mig för att skaffa något annat att älska och vårda och resultatet av det var att jag fann mig en ny partner. Den andra föräldern till min nypåhittade bebis var min syster och nu skulle vi köpa en restaurang.

Vi fick nys om en lokal. Det var förresten  inte EN lokal, utan DEN lokalen. Vi ritade och räknade på ombyggnader samtidigt som vi la upp en hållbar plan för både ekonomi, personal och tillstånd. När sponsorerna var klara och kvällen innan mötet med fastighetsägaren kom så kände jag att det var något som inte stämde. Jag gick igenom alla papper igen. Allt är klart, sa jag till mig själv. Men i magen växte klumpen.

Klumpen gjordes i Prag några veckor tidigare. På en resa fylld av alkohol och bus. Där vi hämtar inspiration till den blivande restaurangmenyn och där vi bestämt att vi skulle vänta med barn.

Ett stort plus följt av ett FAN OCKSÅ och det blev ingen krog den gången, men det blev en Lola!

Nu ska hon bli storasyster och sen hoppas jag att jag är nöjd på den fronten. Frågar ni min man säger han att det är sista ...