SoldatensFru

Jag skulle vilja bo i ett av Bullerby husen och ha alla mina nära och kära runt mig hela tiden. Vi skulle springa runt från dörr till dörr och prata, skratta, låna matvaror och passa varandras barn. Vi skulle ha stora grillfester om somrarna och samåka om vintrarna när någons bil gått sönder.

...

Så långt kom jag innan samtalet med min syster tog över, barnen inte ville leka mer utan pyssla, Per kom hem och middagen ställdes fram på bordet.

Och nu har jag kommit av mig helt, tråden är tappad och poängen förlorad. Jag vill inte radera det ändå för då kanske det inte blir sanning en dag.

Efter maten, när alla mindre gått från bordet, ringde min vän. De bor långt bort och vi ses inte så ofta som vi skulle vilja men de går i husköpartankar och har bestämt sig för att leta i samma område som vi bor i.

Det är lycka i en liten ask, och även om det inte är Bullerbygatan så är det förortsversionen av den i alla fall. Det duger gott!