SoldatensFru

Det röda vinet med sin höga procenthalt värmer min strupe i djupa klunkar. Även om det räcker med en dag här för att bli uttråkad och längta hem så vill jag inte åka. Tiden vi får och tar oss tillsammans räcker aldrig. Jag känner mig aldrig nöjd och när det nu är dags att boka biljett hem igen kommer ångern över att jag ens åkte med. Jag gråter inte ännu men tårarna är inte långt borta, de ligger och pyr innanför ögonlocken på mig. Både jag och han känner att det är nära. Tio dagar utan närhet är länge men inte i jämförelse med tio dagar utan hjälp. Varken stöttande samtal per telefon eller i form av fysiskt aggerande kommer avlasta mig, underlätta min vardag eller lugna mina nerver.

 

Det goda som det onda för med sig är att jag kommer vara i största behov av terapi på fredag när det är dags för premiärsamtal.