SoldatensFru

Med läsglasögonen på nästippen, utspridd över hela köksbordet med mina travar av böcker och papper, lappar och kalendrar, kommer känslan flödande. Jag ser den på håll likt en jätte våg av befrielse, den sköljer över mig och jag snurrar runt av kraften den besitter. Blöt, yr och omskakad känner jag mig lite lugnare. I floden av stress, press och ångest kom det en våg av "det löser sig". Paniken över att det jag gör just nu inte kommer sluta i succé har fått mig att glömma att de redan 5 avslutade kurserna har gått skit bra rent ut sagt.

Det kommer gå bra, och gör det inte det så går det dåligt och då är inte det hela världen heller.

Jag ska njuta av att jag känner och tänker såhär just nu, det kommer inte hålla länge det vet jag.

 

Jag vill slå ett slag för "självutlämneriet". Kalla min blottare om ni vill men jag älskar det "osvenska" med att inte hålla allt inne. För det första så är jag säker på att jag skulle spricka om jag kände behov av att stänga in känslor, tankar och ideér. Det finns så mycket, både bra och dåligt, i mitt lilla huvud och desto mer i mitt hjärta. Jag svämmar över. För det andra hoppas jag någonstans kunna skapa en mer normal norm. Förstår ni vad jag menar nu?

I min värld finns ingen perfektion enligt papprena. Dock är jag precis som alla andra påverkad av hur allting "ska" se ut för att vara ordet lycka ska vara uppnått. Jag vill inte känna så men jag gör det.

Min djävul på axeln vänder på nacken efter snygga tjejer med smala midjor som på långa ben går i designerskor. De håller en märkesväska i armvecket, en cigg i handen och slänger med den perfekt fönade frisyren. Min lilla sate bara gapar, tar tag i mitt öra och skriker att det är lycka.

Ängeln på andra axeln skakar på huvudet, gömmer ansiktet i händerna och skäms. Lycka är inte utseende eller dyra skor. Du vet bättre än så. Hon är fin men det är du också, ibland utanpå men alltid inuti.

Djävulen kommer till och med fram när jag ser feta villor, "sådär skulle man bo".

- Jag vill ju för fan inte ens bo i hus! Jag älskar våran hyres femma!

Jag och många med mig är så skadade av vad "man" ska vilja och vara och se ut och känna att det idealet tillslut har blivit normalt.

 

Jag kämpar emot och mitt redskap i kampen är att jag lämnar ut mitt sanna jag. Ni behöver inte använda samma vapen men jag hoppas ni har något för det som anses som normalt är fan helt sjukt.

 

Det finns vissa som står bredvid mig i striden, www.mrsb.blogg.se är en av dem - I've got your back sister!