Under ytan
Badet är så varmt att fötterna brinner när jag kliver i ikväll. Det bränner till i hela kroppen när jag lägger mig tillrätta, halar upp fötterna över kanten, tar ett djupt andetag och sjunker ner under ytan. Tystnade som uppstår när vattnet slår lock för öronen, värmen som får mitt blod att rusa och hjärtslagen som ekar likt en trumma brukar dämpa ångesten. Jag låter hettan tvätta bort dagens skit i hopp om att den inte hunnit ta sig innanför huden ännu. Olyckligt nog brukar skiten etsa sig fast inom mig innan den tränger ut.
Jag känner förakt mot den person som ständigt krossar mina drömmar, som raserar det jag bygger upp, som på målsnöret fäller mig, som berättar den bra nyheten först för att sedan slå bort glädjen med den dåliga.
Den personen är oftast jag själv.