Ett hål i mitt hjärta
Ett hål i mitt schema skapar ett hål i mitt hjärta, ett tomrum i mitt liv som jag själv måste fylla. Gapet proppas fullt med ångest och tårarna hittar snabbt sin väg ner för mina kinder igen. Räcker det inte med att jag bokat varenda minut på hela veckan, ska jag behöva ha en plan B också?
Det är de där stunderna i stillhet, när inget direkt finns att göra. När maten är lagad, alla magar är mätta och köket åter ser ut som det gjorde innan. Före badet och läggningarna. Den här tiden som jag i hans närvaro älskar som mest, dagarna utan honom är den min värsta. Ingen behöver mig och jag behöver allt och alla. Jag vill hitta något meningsfullt att göra den här tiden, i luckorna som infinner sig några gånger varje dag. Det är för många tillfällen för att shoppa på nätet men för få för att dra igång ett projekt. Jag blir för rastlös för att vila en stund men för ofokuserad för att prestera. För ensam för att kunna konversera men med ett sällskap som inte går att lämna. Jag kan inte gå ifrån, inte ta en promenad, inte en nypa luft. Jag kan inte andas.