SoldatensFru

Hemmet doftar av rengöringsmedel och färska blommor. Champagnen ligger på kylning och inköpslistan för middagen är avbockad. Det här är första fredagen då jag har flashbacks från de år som passerat när vi levt och han arbetat såhär. Jag är tillbaka till att räkna timmarna och minuterna tills han kommer innanför dörren och jag nästan får hålla för öronen då ungarna skriker i falsett av förtjusning. Jag älskar det här. Även om dagen redan från första flackande blicken till sista räknade minuten alltid är upp eller ner, himmel eller helvete. Jag är så labil, fragil och på helspänn dessa dagar men dalarna då jag vill skjuta mig i huvudet är värda rusen av lycka och längtan efter att vi snart är enade. Vi är krigare som vunnit och hittat hem igen. Det är inte mycket som slår den känslan!

 

Om veckans alla andra (mindre sköna) känslor är värda denna kan jag inte svara på men just nu ska jag njuta av pirret i min kropp, närheten som snart omsluter mig och ansvaret som lyfts av mina axlar. Jag kommer att flyga fram.