SoldatensFru

Vi spolar tillbaka klockan fem år i tiden och hamnar ungefär här. Hon tar en djup klunk vin och vid den första gången hon vänder blad i sina papper tror jag påriktigt att jag kommer att kunna hålla mig från att gråta. Det är mitt och min mans bröllop och min syster håller tal.

"Systrar", det ligger någon magiskt över ordet. Ett särskilt skimmer av närhet, av hemligheter som viskas från mun till öra, av förtroende som delas.

Luften fylls av fnitter, av parfym och av klädvånda. Smaken i munnen är tuggummi men lika ofta kunde smaken vara besk. Orden kunde vara hårda och steget inte långt till knytnävar, hårdragningar eller nypningar. Systrar älskar och hatar, och det vänder fort.

Sådana har vi varit, sådana är vi än idag. Du är fortfarande en av de personer som jag kan bli mest arg och frustrerad på.

Du är den person vars liv jag har svårast att inte tycka och tänka om. Du är den första jag ringer när någonting roligt har hänt, den jag frågar om råd när jag behöver ta ett beslut, såväl angående kläder som om större saker i livet.

Du är den personen jag ger rätten att se ner på mig, men också den som jag låter upphöja mig när jag gjort någonting bra. Du har min fullkomliga tillit. Därför vet jag också att det val du gjort idag, när du gifte dig, är det rätta.

Fortfarande kan jag ibland sakna den dagliga närheten från när vi var barn och tonåringar. Du fanns alltid i rummet bredvid och även om dörren ibland var stängd, var det bara tillfälligt. Nu är dörren sällan stängd, bara en aning längre bort.

Jag saknar även att vara så arg på dig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag saknar att sitta på din sängkant och prata och den och den killen, den och den läraren, det och det tv-programmet.

Visst pratar vi nu också, många gånger per dag och mycket djupare än när vi var yngre, men jag har dig inte längre i samma hus. Du är inte längre min att rå om eller agera emot.

Alla har inte haft samma tur som jag, som har en storasyster som du. Att släppa taget om dig är inte det enklaste, även om jag vet att du aldrig försvinner helt.

Nu är du gift och jag är, som du hör lite avundsjuk på brudgummen. Det har jag varit sedan han kom in i ditt liv. Detta är någonting jag erkänner.

Det var inte helt lätt att acceptera en tredje part i vår relation, en människa som genast kom att dela dina hemligheter och som dessutom visste mer eller mindre allt om mig! Orden gick från min mun till din och in i hans öra. Men så småningom var det detta som fick mig att förstå att det var allvar. Att du hade hittat rätt man för dig.

I bra relationer delar man allt. Det låter kanske klyschigt, men det finns inget bättre sätt att säga det på. Ett äktenskap är att vara någon så nära att inge hemligheter finns. Glädje Sorg Sjukdom Hälsa - allting delas. I delandet finns den sanna kärleken.

Också en systers kärlek är att dela, därför delar jag med mig av dig till den du väljer att älska. Jag släpper taget om min avundsjuka, det har jag egentligen gjort för länge sedan, men idag gör jag det offentligt.

När du är lycklig är jag lycklig och ingen har gjort dig lyckligare än X! Efter vad jag har förstått kan även han driva dig till vansinne, precis som du och jag alltid gjort med varandra. Systrar och äkta makar är inte så olika som man kan tro. Jag ser alltså att du är i goda händer.

Utan att tveka kan jag säga att det är de finaste någon har sagt till mig, till den dagen och alla dagar efter det!