Mamma-kroppen

Jag undrar om det här med träningen har stigit mig lite över huvudet. Förra veckan tränade jag 9 pass på SATS och en löprunda ute som inte syns med i statistiken i appen. Tur att jag äter som en häst och har alldeles för dålig karaktär för att inte falla för frestelser både en och två gånger i veckan, annars hade jag väl bara varit skinn och ben just nu. Eller, skinn, ben och muskler. Vilket i ju för sig är precis vad jag vill så det kanske inte alls är tur förresten. Är så förbannat trött på alla som tappar mammakilon på löpande band utan just ett sådant, ett löpband. Kilona bara rinner av dem för att de hoppar över den där extra mackan till frukost och tar trapporna istället för hissen typ. Jag sliter som ett jävla djur med både träning och kost och kan inte minnas när jag ens åt en macka till frukost senast. Varför är fettet fastlimmat på just mig? Som ett par däck över mage och rygg och ni som motsätter er detta nu, ni har inte sett mig naken!
 
Fin naken, jag har aldrig upplevt den känslan och just nu är det min högsta önskan. Högre än att min man ska jobba i Stockholm och högre än att mina barn ska sova hela nätterna och aldrig tjata och alltid vara snälla och fred på jorden. Att få stå naken framför en spegel och känna mig fin. Att ens kunna möta min egen blick efter den sett på min kropp med stolthet. Aldrig, även innan jag blev mamma men ännu mer efter och värre och värre för varje barn.
 
Och till er som stoltserar med hur fantastiskt det är att mamma-kroppen fött en bebis, att de lila bristningarna som omringar er liknar en tiger, att brösten nu ser ut som två strumpor med varsin tennisboll i har skänkt de små liven världens bästa näring och så vidare. Jag hoppas i själ och hjärta att ni verkligen menar det. Tanken på att ni känner så inför er själva ger mig hopp om mänskligheten. Men om ni ljuger, då tycker jag mer synd om er än om mig själv. Jag står för att jag sliter för att min mamma-kropp inte ska visa minsta tecken på att ha fött fyra barn och burit på fem. Jag vill ha en fin kropp PUNKT, inte en okej kropp "för att ha fått barn".
 
Om det så ska krävas 10 pass i veckan...



1 Siri |Diabitfit|:

skriven

Kämpa på och lycka till!

2 Julia:

skriven

Sen kommentar. Jag brukar inte kommentera men detta inlägg har etsats sig fast och jag kan inte släppa det.
Först tänkte jag "men herre gud. Du är snygg - punkt. Jag jobbar inom sjukvården, jag träffar personer som tappat förmågan att gå. Musiker som mist sina armar och inte kan göra det som de älskar. Med det perspektivet är hängiga bröst kanske inte ett så stort problem? Vad hindrar din kropp dig från att göra? Är du så ful att du har svårt att hitta en partner? Är du så tjock att du har svårt att hitta kläder som passar?
Nej, du har en bra kropp som fungerar. Var nöjd med den.
Träna inte för att bli snygg (det får du på köpet) träna för att stärka din kropp och hälsa.

Kroppen åldras och förändras, det är svårt att ändra på (jag har sett mindre lyckade försök med plastikirurgi). Kankse är det bättre och lättare att ändra inställningen till det?

När jag formulerat alla moraltankar för mig själv kom jag på... Tänker jag inte just precis som hon ibland? Jag blir otroligt olycklig över den putande magen som en gång var så platt och jag har så svårt att älska och förlika mig med den.

Så när jag skrivit dessa ord, kom jag på att jag behöver faktiskt dom aldra mest själv.

Tänk på vad du skulle vilja säga och till en av dina snygga kompisar som klagar på sin kropp... och säg det till dig själv.

Lycka till med träning med mera!

Svar: Bra pepp! Tack snälla!!
Mirjam Andersson

Kommentera här: