Salsa och mat
Det svänger av och ann likt en salsadans. Ena minuten är jag stark och lycklig, jag har sovit gott och jag bländas av solen. Andra sekunden är jag svag och fet i gymspegeln, har vaknat flera gånger under natten och skiten på fönsterna kunde inte framhävas mer. Jag vill ju lixom välja den sidan som ser det fina i allt, som kan se hur kort det är kvar till på torsdag kväll och inte hur jävla långsamt tiden går när man kollar på klockan stup i kvarten. Det går inte alltid, faktiskt ganska sällan. Jag saknar honom och ett vanligt familjeliv och jag drömmer om det så som andra drömmer om dyra väskor och paradisöar.
Nu har jag laddat med färska hallon här i soffan och ska titta på Biggest Loser. Ett program som jag har så mycket hatkärlek till. Ofta berättar deltagarna att de varit feta i hela sina liv. Dåliga matvanor från start och ett självförtroende som dras i smutsen under skorna, tryckt och mosat under all den där vikten. Aldrig, aldrig ska mina barn ens tänka tanken på att söka dit. Aldrig ska de bli feta. Jag lär dom hela tiden, varje dag, om sund mat och hälsosamma matvanor och tyck att jag skryter om ni vill, det gör jag gärna. För stolt är jag, när det kommer till vad vi äter och hur vi lagar mat. Tillsammans och från grunden, med kärlek och passion, med händerna och smaklökarna och riktigt bra råvaror. Det är inte alltid alla jublar över det resultat som tillslut hamnar på middagsbordet men oftast blir det mer än godkänt.