2015
Ända sedan i slutet av sommaren har jag längtat efter december, månaden som skulle vara våran tillsammans. Nu är den över. Ett nytt år är här och det med nya löften. Somliga kommer att uppfyllas och en del kommer att släpa efter till nästa år efter detta och lovas återigen. Till skillnad från många andra idag upplever jag ingen direkt bakfylla, dock sitter hela det gångna året inbankat bakom mitt pannben och utgör en enorm huvudvärk. Jag lämnar förra året med glädje, utan tvekan ett av de värsta i mitt liv. Aldrig förr har ett år passerat så långsamt, så ensamt och så ofyllt av skratt. Summa sumarum, jag gjorde för mycket för andra och för lite för mig själv, utan skratt.
Jag känner inte direkt av någon nystart för egen del just denna gråa, första januari. Det kommer vara trångt på gymmet imorgon, det vet jag, men annars känns det sällan att ett nytt år har börjat. De är borta igen om några veckor, då är allt som vanligt igen. Personligen tycker jag att det är efter sommarsemestern som skillnaden känns, det är då det nya börjar. Med nya friska tag och solbrända armar är man beredd att ta i, nu finns ingen ork, bara några kilo extra av fet julmat och ett tungt huvud av värkande baksmälla.
Men snart vänder det, mitt humör i samklang med soltimmarna.