Inte likt mig
Jag har varit sjuk ganska ofta på senaste tiden, det är inte likt mig. Eller så kanske det är just det. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som är och inte är likt mig längre, för knappt vet jag vem jag är numera. Det är inte likt mig att vara deppig, tråkig och tjatig heller fast än det oftast är just de tre orden som beskriver mig bäst. Det är inte likt mig att vara negativ heller, eller att vara tjejen som inte säger ifrån. Jag känner inte mig själv speciellt bra och kanske är det min räddning just nu. Hade jag vetat vem jag är nu för tiden hade jag kanske gått under fullständigt.
Han åkte imorse, lämnade mig kvar i sängen i en pöl av mitt eget svett. Febern nådde sin topp någonstans då och jag skakade av köld och svettades samtidigt. Tårarna rann utan att jag ens var ledsen, jag var bara slut. Att räkna ner till helgen är lönlöst denna vecka för han kommer inte hem då. Att räkna mer än en vecka är för länge, varken mitt matematiska eller mitt känslomässiga sinne klarar det. Jag är ensam, aldrig själv men ofta ensam.