Motvind eller blåsten i ryggen
Ända sedan födseln har min yngsta dotter haft för vana att vara uppe sent. Hon kompenserar med att sova halva förmiddagen men vem hjälper det? Vi har försökt att lägga tidigare, skippa sista sovamiddag tiden eller väckt henne på morgonen, allt förgäves. Men nu, nu har hon hittat dit själv. Jag nattar bägge småtjejerna halv åtta och oftast somnar de direkt. Nu sitter jag här och firar med en apelsin och funderar på vad jag nu ska fördriva kvällarna med om inte att prata bebisspråk? Internetshopping kanske!
Idag är jag lycklig. Glad så att det nästan gör ont. Livet har lixom varit på min sida idag. Jag tänker på att vissa människor mår så här jämt och jag blir avundsjuk. Samtidigt som jag inte kan förstå hur fan de orkar, jag är helt slut. Eller så är min lycka så intensiv när den väl infinner sig att den tar kol på mig. Vanan att kämpa i motvind ger mig syre numera, blåsten i ryggen och klappar på axeln får mig att tappa andan. Jag flyger fram i hundratjugo, blir fartblind och åksjuk. Men jag gillar det. Jag älskar. Och imorgon är det fredag!